Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder och när det gäller den idag berömda lovikkavanten så stämmer det verkligen.
Erika Aittamaa (1866-1952) föddes i Junosuando i Norrbottens län, men bosatte sig sedan i byn Lovikka i Tornedalen. Hennes make var skogsarbetare och paret fick många barn. Eftersom familjen var fattig började Erika sticka och sälja vantar för att få in extra pengar till hushållet.
Som hon själv berättade senare i en intervju skedde följande händelse en kall dag år 1892. En man kom till henne och bad om riktigt tjocka vantar då han frös så mycket om händerna. Hon gjorde honom till viljes, men han tyckte att vantarna var alldeles för tjocka och hårda och ville därför inte ha dem.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.