Svenskt djurmåleri har haft flera utmärkta representanter: Gustaf Fjaestad (1868-1948), Harald Wiberg (1908-1986) känd för sina djur- och naturmotiv, däribland den berömda tomten och katten. Självfallet är den mest kände för sina natur- och djurmotive Bruno Liljefors (1860-1939). Dåtida konstnärer var starkt präglade av sin tid, då jakten var en livsnödvändighet. Följaktligen hade framställningen av djur och natur en annan utgångsbetraktelse.
Jonas Nilsson är född i samma stad som Bruno Liljefors, nämligen i Uppsala, där han bor och verkar. Den 50-årige konstnären tillbringar mycket tid ute i våtmarker, där han studerar fåglarnas beteende och gör skisser som senare bearbetas till ett enda motiv och blir till en oljetavla eller en akvarell. Fåglar är hans favoritmotiv; stillasittande och betraktande omgivning, fåglar i flykten, men alltid som personligheter i betraktarens/konstnärens öga.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
