I min och många andras dagdrömmande ungdom, närde vi en förhoppning om att få leva i ett samhälle präglat av framåtanda, tillväxt och harmoni. Ett samhälle där varje människa, oavsett ställning och kompetens, stimulerades till att bidraga till sin egen och en gemensam samhällelig utveckling, ledda och inspirerade av kloka visionära ledare.
Den krassa verkligheten har med sorglig tydlighet krossat det mesta av dylik naivistisk utopism. Vi lever i ett samhälle, som är präglat av rigida ideologiska gränsdragningar, onödiga polariseringar, där en stor del av grundläggande intressegemenskap bestäms av graden på underblåst missunnsamhet, ständigt dirigerat från de politiska tribunerna där partitaktiska förgrundsfigurer tjafsar om bagateller, döljer verkliga sanningar och kräver ställningstaganden av andra som de själva inte är villiga att göra förrän man vet vad majoriteten tycker.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
