I detta sommarnummer synar vi en av de mest inflytelserika aktörerna på världsscenen. På tre fullmatade helsidor tittar vi närmare på elva olika idéer och koncept som den ärkeglobalistiska stiftelsen World Economic Forum (WEF) på olika sätt framhåller och verkar för. Det är lika häpnadsväckande som skrämmande läsning. Det som gör det skrämmande är inte bara hur genomgående galet och oftast mycket människofientligt det är, vilket ger en inblick i den globalistiska elitens förvridna tankevärld, utan det faktum att detta avfärdades av nästan alla som ”konspirationsteorier” för inte länge sedan. Som den franske poeten Charles Baudelaire en gång skrev: ”Djävulens bästa trick var att övertyga oss om att han inte finns”. Så var det även innan globalisterna klev fram ur skuggorna. Nu vet många att de finns, men inte hur långtgående deras planer är. Därför kan de fortsatt använda det nedsättande epitet ”konspirationsteoretiker”, för att smutskasta de få som tidigt anar oråd och slår larm.
Inte bara fanns de, utan en mängd tillsynes galna konspirationsteorier har de senaste åren i rasande tempo blivit konspirationsfakta. Det bör vi ta lärdom av, så att vi inte återigen yrvaket inser vad som håller på att hända när det nästan är för sent. Agendan är nu därför så mycket svårare att stoppa, något arkitekterna bakom var väl medvetna om när de lade grunden för det som nu sker redan för många decennier sedan med hjälp av en mängd olika mer eller mindre kända organisationer. En av dessa är Romklubben (Club of Rome) som globalisterna grundande 1968 i just detta syfte. Vi skrev nyligen om hur detta elitsällskap i maj anordnade ett möte i EU-kommissionens lokaler i Bryssel, där bland andra dess ordförande Ursula von der Leyen deltog (se ”Romklubben bakom EU-möte för ett nytotalitärt Europa” i NyT v25/2023).
Vi må nu vara medvetna om dem och deras planer, men verkligheten är att den stora massan förblir aningslös. Det är inte för inte som systemmedia inte rapporterar från Bilderbergmötet, trots att ägare och chefredaktörer från de mest inflytelserika medierna är på plats varje år. För det vi ser nu är bara en bråkdel av agendan som de vill påtvinga oss. De väljer också ut vad vi ska se.
Detta är tydligt för oss som följt deras årliga möten och skriverier de senaste decennierna. Skrivelser tas fram långt innan mötena hålls för att utforma dessa, sedan skrivs dagordningen som lämnar lite åt slumpen, på mötet förs protokoll och efter mötena sammanställs vad man kom fram till och styrdokument upprättas. Mellan mötena analyseras detta också i långa avhandlingar om bästa sätt att gå vidare inom de otaliga agendaområdena. Mängder av böcker författas, som oftast bara läses av de invigda. Men inget ur denna ocean av skriverier presenteras av systemmedia, så det förblir okänt för allmänheten. Det är dock viktigt att följa, då det tenderar att materialiserar sig efter några år eller decennier. Man kan alltså utläsa framtiden genom att följa deras interna process.
Styrdokumenten är de som först materialiserar sig, eftersom de pekar i vilken riktning regeringar och företagschefer bör gå för att inte komma ur takt med den rådande agendan. Agendan har uppnått sådant momentum att det idag har blivit i regeringars och multinationella företags eget intresse att hålla sig ajour med vad som förväntas av dem. De som gör det och ligger steget före belönas och de som inte gör det straffas. Denna outtalade verklighet råder redan och det är det främsta skälet till att globalistagendan har accelererat så snabbt på senare tid. Bilderbergmötena kan idag mest liknas vid en briefing av nyckelpersoner, som ges detaljerna i redan kommunicerade arbetsuppgifter.
Det är inte svårt att komma över globalisternas material som många kanske tror, då de för en förvånansvärt öppen dialog. De kan till exempel lägga upp Skypemöten på YouTube för att andra involverade ska kunna ge återkoppling. Svårigheten ligger istället i den enorma mängden, som gör det otroligt tidsödande. Deras nätverk med stiftelser, tankesmedjor och föreningar inom olika områden är enormt med tusentals organisationer och tiotusentals inblandade som oavbrutet tar fram material. Det gör att globalisterna inte kan hemlighålla det, men det behövs inte heller. Människor i gemen är ointresserade och omedvetna om vad som pågår, eftersom det inte tas upp i systemmedia. Vi som är medvetna måste lägga en massa tid på att följa vad som sägs i det enorma material som hela tiden genereras. Exempelvis WHO:s möte Världshälsoförsamlingen i maj hade runt hundra möten som vart och ett var flera timmar långt (se NyT v.23/2023). Bara att gå igenom videomaterialet tar hundratals timmar. Samtidigt pågår en mängd andra möten i nätverket och mängder med ytterligare dokumentation genereras. Det är omöjligt att följa allt de gör och mycket svårt att skaffa sig en överblick. Det vi ser är således knappt toppen på isberget.
Dessutom krävs stor kunskap för att rätt kunna tolka vad som skrivs, för att förstå de verkliga intentionerna bakom luddiga ord och på ytan tillsynes välmenande intentioner. Ett exempel är WEF-rapporten ”Global Redesign”. Multinationella företag som tar socialt ansvar låter väl bra, men i realiteten handlar det om att sätta demokratin ur spel. Därför bör vi vara lyhörda, både på vad globalisterna själva kommunicerar – de säger ofta vad de vill göra innan de gör det – och på de som försöker varna oss. Vi får inte avfärda någon bara för att den påsmetats epitetet ”konspirationsteoretiker”. När det globaliststyrda etablissemanget och deras media kallar något för ”konspirationsteori” eller ”desinformation”, så är det skäl nog att vilja titta närmare på vad det är de vill tysta. Bara för att något låter galet är det inte samma sak som att det är fel, snarare tvärtom. Den obehagliga sanningen är att i en galen värld styrd av en ännu galnare elit så har galenskapen blivit norm. Det är dags vi förstår detta och sätter stopp – medan tid är!
