För inte alltför länge sedan höll landets dagstidningar god kvalitet. På ledarsidorna fick man del av tidningens officiella hållning i politiska frågor. På nyhetssidorna serverades nyheter utan ovidkommande synpunkter. På debattsidorna framfördes åsikter i de mest skilda ämnen på ett sätt som gjorde att dessa levde upp till sitt namn. På kultursidorna kunde man läsa om konst, böcker, teater och film utan att behöva ta del av skribenternas politiska preferenser. Det var helt enkelt ordning och reda och tidningarna visade respekt för sina läsare.
Numera befolkas tidningsredaktionerna av ett otal aktivister som, omedvetna om sin ringa livserfarenhet, gjort det till sin uppgift att i samförstånd med landets politiker uppfostra dess medborgare. Resultatet blir successivt alltmer tydligt. Förtroendet för den etablerade pressen (mainstream media, MSM) och landets politiker minskar stadigt.
Om övriga partier skött sin uppgift hade SD fortfarande varit ett marginellt parti. Och om pressen skött sin uppgift hade marknaden för så kallade hatsajter varit avsevärt mindre.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
