Romer anklagas ofta för stölder och bedrägerier av olika slag. Bert Karlsson skapade på 1990-talet rabalder då han vägrade att släppa in romer på sin nöjespark Skara Sommarland med motiveringen att de stal. Under politikerveckan i Almedalen den 12 juli 1992 sade han att ”zigenare står för nittio procent av alla brott mot svenska pensionärer”.
Karlsson är långt ifrån ensam. Föreståndare för bensinmackar anser ofta att det är säkrast att låta bli att hyra ut bilar till romer eftersom bilarna ofta kommer tillbaka i dåligt skick och romerna vägrar erkänna att de gjort något fel eller betala för skadorna – och risken är ganska stor att de inte kommer tillbaka alls. Butiksföreståndare håller helst ögonen på romer eftersom de misstänker att de ska snatta. Liknande exempel kan många näringsidkare vittna om, men både massmedier och myndigheter betraktar det som diskriminering så snart man vidtar några åtgärder riktade mot romer som grupp, till och med att bara hålla ögonen på dem lite extra. I flera fall har näringsidkare tvingats betala stora skadestånd till romer efter att ha försökt motverka stölder och bedrägerier.
Romer hävdas också ligga bakom de uppmärksammade metallstölder som kostar det svenska samhället enorma summor och även förstör kulturminnen (se NyT v.12/2013). Zigenarligor har också legat bakom den absoluta merparten av de åldringsrån som lyfts fram av alternativa medier under de senaste åren. Indicierna är alltså starka för att det finns en utbredd brottslighet inom den romska/zigenska folkgruppen. Bland andra professor Karl-Olov Arnstberg, som ägnat flera år åt etnologiska studier av romernas kultur och levnadsmönster, hävdar att det finns en helt annan attityd till kriminalitet hos romer än hos svenskar.
– För oss går det en ganska skarp gräns mellan kriminella och icke kriminella, och de som inte är kriminella vill inte ha med kriminella att göra. Men så ser det inte ut i det romska samhället, utan där håller man i första hand ihop med varandra och den som är kriminell kan vara rätt beundrad. Det ger prestige att snuva gajé (icke-romer, reds. anm.), sade professor Arnstberg till Nya Tider då vi intervjuade honom med anledning av det så kallade ”rom-registret” i oktober 2013.
– Det är ett särskilt sätt att tänka, men om detta skaffar sig svenska journalister ingen som helst information. De vet inte ett skit om romer, rent ut sagt, fortsatte han.
Jan Guillou, som hamnade i blåsväder på 1990-talet då han som programledare för Rekord-Magazinet lyfte fram att ”alldeles för många zigenare stjäl för mycket”, skrev i en debattartikel i Aftonbladet 1996: ”Det statliga forskningsorganet BRÅ tillsatte en utredning för att visa att zigenare verkligen inte stal för mycket. Utredningsresultatet gick emellertid dramatiskt åt motsatt håll, varför utredningen hemligstämplades.”
Den invandringskritiska bloggen Petterssons gör skillnad mejlade till BRÅ för att få veta mer, och det visade sig att det var Jerzy Sarnecki, vid tidpunkten byråchef på BRÅ (Brottsförebyggande rådet), som ledde den nedlagda utredningen. När Nya Tider pratar med Sarnecki bekräftar han att utredningen lades ner av politiska skäl, därför att ämnet var för känsligt, men hävdar att Guillous påstående att utredningen skulle ha påvisat att zigenare stjäl mer än andra däremot är falskt.
– Så långt kom vi aldrig, så det där har han hittat på själv, säger Sarnecki om Guillous påstående.
På frågan om han tror att brottslighet verkligen är vanlig inom den romska gruppen faller Sarnecki tillbaka på sin vanliga förklaringsmodell:
– Människor som lever under svåra förhållanden begår, eller registreras, vanligen för fler brott än människor som lever under bättre förhållanden. Romerna lever under svåra förhållanden, så därför hade man anledning att tro att det kunde finnas en överrepresentation, menar han.
Kriminologiprofessorn menar dock även att BRÅ far med osanning när de i sitt mejl till Petterssons påstår att utredningen lades ner därför att ”förutsättningarna för att skilja romer mot andra inte kunde göras på ett representativt sätt”.
– Vi har ju inga register på olika etniska grupper så det skulle kräva samarbete med de romska organisationerna. Men det var ju det som var så bra, att vi hade så jäkla bra kontakt med dem. Vi hade kunnat göra det, säger Sarnecki.
Sarneckis åsikt är att utredningen borde ha slutförts för romernas egen skull. Han tycker inte att det kändes bra att bli överkörd av BRÅ:s politiskt tillsatta styrelse.
– De slog mig rejält på fingrarna. Jag trodde ju att det var jag som utredningschef som bestämde, så för mig personligen var det ju inget kul, säger han till Nya Tider.
Vidare bekräftar Sarnecki att utredningen – det lilla material som fanns – låstes in i ett kassaskåp och aldrig har återupptagits. Inte heller känner han till någon utredning av romers brottslighet sedan dess. Svenska myndigheter tycks således ointresserade av att utreda sanningshalten i alla de anklagelser som riktas mot romer som grupp.
