Inga människor jag möter i dag verkar förstå att vi behöver varandra, bara för att vi är människor. Verkligheten är som den är och det var gud som skapade den och styr den. Alternativt för ateisten så kan vi säga att något hade en avsikt med the Big Bang. Det kan ha varit en fritt svävande tanke, ifrån något parallellt universum, vem vet. Hur som helst så är människan en del av denna komplicerade metafysiska verklighet, men vi är också människor med allt vad det innebär.
Vi kan inte göra om människor, de är som de är, precis som världen. Gud lade i alla fall in gemenskapen i sin plan, annars hade vi kunnat leva som eremiter allihop. Gud ville inte att vi skulle bli ensamma, det är emot vår natur att vara ensamma. Konfucianismen tycker i alla fall det och jag med den.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
