Som våra trogna läsare kanske minns, förlänades Nya Tider epitetet ”konspirationsneurotisk” av vänsterjournalisten Po Tidholm i en debattartikel i DN i april. Det är ganska festligt, tycker vi. Andra oppositionella medier får dras med trista och vanliga epitet som ”främlingsfientliga”, ”högerextrema” eller ”populistiska”, men vi är den enda ”konspirationsneurotiska” tidskriften på svenska. Googla på ordet så får du se.
Det händer faktiskt att våra artiklar orsakar ett och annat höjt ögonbryn från våra egna läsare när vi rapporterar om saker som västmedia förtiger. Dessa välmenande personer vill helt enkelt inte tro att det är fullt så illa beställt med de stora medierna som vi, genom vårt arbete med oberoende journalistik, tvingats inse att det faktiskt är. ”Om den här händelsen verkligen inträffat så hade ju åtminstone några västmedier tagit upp saken”, resonerar man. Och ifall världen fungerat som den borde, hade de haft rätt.
Det är obehagligt att inse hur likriktade de stora västmedierna är, och frustrerande att inte förstå varför. I vilken grad likriktningen beror på verkliga konspirationer – att massmediernas ägare, politiker, underrättelsetjänster eller andra aktörer styr bakom kulisserna – och i vilken grad det beror på vanlig mänsklig anpasslighet, feghet och flockbeteende, är faktiskt ett hett diskussionsämne även inom Nya Tiders redaktion.
Även om vi sällan kan redogöra i detalj för hur och varför den massmediala likriktningen uppkommer, är den likväl ett faktum. I många fall kan det förklaras med fenomenet politisk korrekthet – den så kallade ”värdegrund” som samtliga större svenska medier ställer sig bakom. Alla ”gammelmedier” har ungefär samma åsikter om invandring, homosexualitet och andra politiskt korrekta hjärtefrågor – och det har också nästan alla medier i andra västländer, även om det i flertalet av dem finns betydelsefulla undantag vilket saknas i Sverige.
Problemet går emellertid djupare än bara till den politiska korrekthetens hjärtefrågor.
Vecka 39 förra året kunde Nya Tider, som första svenska papperstidning, berätta om hur den svenska journalistkåren samfällt hade underlåtit att rapportera om trovärdiga vittnesmål som tydde på att gasattacken i Syrien hade utförts av rebellerna, inte av regeringstrupperna. Vi intervjuade flera av de stora tidningarnas journalister, men ingen kunde ge något vettigt svar på varför de inte tagit upp dessa vittnesmål medan de däremot hade publicerat nyheter som var negativa för Assad-regeringen till och med när källorna var extremt otillförlitliga.
I Nya Tider vecka 34 detta år kunde vi berätta om hur terrorkalifatet IS smugglar ut olja via bland annat Nato-landet Turkiet och att våra källor i regionen hävdar att en del av denna olja underligt nog köps upp av västeuropeiska länder.
”Kom ihåg var du läste det först”, som det brukar heta. Två veckor senare sade nämligen EU:s ambassadör i Irak, Jana Hybásková, samma sak som vi skrivit vid ett möte med EU-parlamentets utrikeskommitté. Sedan dess har dessa ytterst allvarliga anklagelser tagits upp av enstaka större tidningar som The Guardian och Washington Post – som därmed alltså sällat sig till oss konspirationsneurotiker. Det har också tagits upp av medier som PressTV, RT och Israel National News. Fortfarande är det dock nästan tyst om saken i västmedia, och knäpptyst i svenska medier.
Denna ”konspiratoriska” tystnad när det gäller vissa utrikeshändelser kan inte förklaras med politisk korrekthet i gängse bemärkelse. Att tiga om vittnesmål om massmord på syriska civilister är inte vad man brukar kalla PK. Det är inte heller PK att tiga om att en EU-ambassadör säger att EU-länder köpt olja av en blodtörstig terroriströrelse. Och enligt gängse förståelse av begreppet borde det snarast vara politiskt inkorrekt att inte belysa den ukrainska statens krigsförbrytelser mot den ryska minoritetsbefolkningen – delvis utförda av politiskt besvärliga ”frivilligförband” där medlemmar har fotograferats med hakkors på hjälmarna.
”Gammelmedias” tystnad får till på köpet det garanterat oönskade resultatet att Nya Tider, som utkommer veckovis och därför sällan hinner först med mindre kontroversiella nyheter (och som dessutom är ”konspirationsneurotisk”, ”högerpopulistisk” och vad det nu mer är vi kallats av de stora tidningsdrakarna) har hunnit före dessa drakar med en rad nyheter som de rimligtvis borde ha varit långt före med om man ser till skillnaden i resurser. Enligt deras egen verklighetsbeskrivning måste det rimligtvis vara ytterst genant att Nya Tider var första svenska tidning att göra reportage från flyktinglägren i Ryssland, att det var vi som lyfte fram bevisen för ett rent massmord på syriska civilister, och att det var vi som först skrev om IS oljeförsäljning till Västeuropa.
Det är uppenbarligen andra krafter än politisk korrekthet som frambringar det tysta samförståndet att inte publicera dessa nyheter. Exakt vilka krafter detta är kan vi oftast inte redogöra för i detalj, och huruvida det i varje enskilt fall är en konspiration (det vill säga ett uttalat samförstånd bakom kulisserna, snarare än feghet, anpasslighet eller andra brister hos journalistkåren) är ofta svårt att avgöra med säkerhet.
Vi kan bara ge våra läsare de pusselbitar som gammelmedia väljer att undanhålla, och låta er dra era egna slutsatser.
