Den mycket generösa inkomstgarantin till avgående riksdagsledamöter har fått kritik av medborgarna och i synnerhet av anställda som har ett helt annat regelverk att förhålla sig till vid en uppsägning, men också en urholkad och försämrad A-kassa.
Efter finanskrisen 2008 och den högre arbetslösheten som följde i dess spår tilltog kritiken mot riksdagsledamöternas förmånliga inkomstgaranti. I flera fall verkade det som till och med en del ledamöter utnyttjade systemet genom att inte kandidera till riksdagen när de uppnått åldern 50+ och suttit i riksdagen under minst två mandatperioder.
Det är Lag (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som reglerar ersättningarna till avgångna riksdagsledamöter med inkomstgaranti. I kapitel 12 finns paragraf §8 som säger följande.
8 § För den som har varit ledamot i riksdagen kortare sammanlagd tid än sex hela år gäller inkomstgarantin under ett år.
För den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanlagd tid av minst sex hela år i riksdagen gäller inkomstgarantin
1. i längst två år om ledamoten inte har uppnått 40 års ålder,
2. i längst fem år om ledamoten har uppnått 40 men inte 50 års ålder, och
3. längst till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om han eller hon har uppnått 50 års ålder.
Inkomstgarantin, som innebär att en före detta ledamot av riksdagen som fyllt 50 år kan få ”livstidsförsörjning” fram till den månad som han/hon fyllde 65 år, i teorin alltså 15 år, är något som flera utnyttjat.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
