På denna sida har jag flera gånger tidigare berört den etablerade pressens roll i Sverige. Ett bättre uttryck är nog etablissemangets press, då den bara reflekterar inställningen hos en liten privilegierad klick ur befolkningen. I Nya Tider har vi gett exempel på hur dessa media abdikerat från sin roll som ”tredje statsmakt”, det vill säga rollen att övervaka och kontrollera riksdag och regering, och i stället själva drivit en politisk agenda. Deras makt är så pass omfattande genom till exempel svartmålningskampanjer, att de kan få politiker fällda, vilket skapat en symbios mellan makten och de stora mediehusen. Därför är ett mer passande uttryck ”systemmedia”.
Ett exempel på hur media använder sin makt är förföljelserna och därefter uthängningen av Julia Caesar, en regimkritisk skribent som dristat sig till att kritisera den förda politiken på ett par punkter som media är känsliga för.
Argumentet som Expressen angav till uthängningen var att debatten ska föras i öppen dager. ”Demokratin mår bäst så”, sammanfattade Expressens krönikör Karin Olsson det hela. Hon menade att i diktaturer kan det finnas en anledning att skriva anonymt, men inte i Sverige.
Man kan ju fråga sig om alla de som förlorat jobbet som till exempel polis eller lärare, blivit utslängda från facket, avstängda från Hemvärnet, fått både sin karriär och sociala liv förstörda, misstänkliggjorts och demoniserats, håller med Olsson. Vi har skrivit om många sådana fall i Nya Tider.
Julia Caesar hänvisade själv till det hatdrev som Expressen hade dragit igång efter att tidningen i samarbete med ökända vänsterextremister hackat olika kommentarsfält. Tiotusentals svenskar hade i dessa kommentarsfält vädrat sina åsikter i tron att de kunde göra det anonymt, utan att drabbas av maktens repressalier. Expressen gjorde hembesök hos privatpersoner som inte hade gjort något brottsligt och tryckte upp en kamera i ansiktet på dem. Man ville skrämma folk till tystnad.
I detta nummer intervjuar vi samhällsdebattören Jan Milld, som alltid framträtt öppet med namn och bild. Hjälpte det? Självklart inte. Systemmedia, som så gärna berömmer sig själv för att vara yttrandefrihetens förkämpe, stängde dörren för all diskussion. Millds sakligt underbyggda debattartiklar och inlägg refuserades. Så bra gick det att ”föra debatten i öppen dager”. När tidningarna till slut publicerade något om Jan Milld var det för att svartmåla honom och ”dra fram honom i ljuset”. Är det så ”demokratin mår bäst”, Karin Olsson?
Denna förvridna version av demokrati och yttrandefrihet blev skrämmande påtaglig när Pressombudsmannen (PO) Ola Sigvardsson i en intervju i SVT den 19 augusti i år argumenterade för att yttrandefriheten borde inskränkas för vissa åsikter, i praktiken sådana som han och systemmedia inte gillar. Yttrandefrihet är inte något givet, yttrandefrihet har medborgarna fått av politikerna, menade han, och politikerna kunde inskränka den om den inte används med ”ansvar”.
Vi påvisar så gott som varje vecka hur systemmedia vinklar, filtrerar och förvränger sin nyhetsrapportering för att den ska passa deras agenda. Vi har flera gånger kunnat beslå dem med rena lögner, till exempel angående de somalier som var misstänkta för gruppvåldtäkten på en Finlandsfärja i början av året. Media skrev att ”åtta svenskar” gripits, och när alternativ media avslöjade att dessa var somalier försökte Aftonbladet vrida det till att de hade menat ”svenska medborgare”. Det var bara det att Nya Tider kunde avslöja att ingen av somalierna hade svenskt medborgarskap.
Att PO så flagrant trampar på en av vår civilisations stöttepelare – yttrandefriheten – i det så uppenbara syftet att försvara systemmedias dominerande maktställning mot obekväma konkurrenter, beror på att ”Allmänhetens pressombudsman”, som det så fint heter, varken är fristående eller oberoende. PO utses nämligen av mediebranschen, av just dem som han är satt att granska.
Allmänheten vänder sig därför i stället allt oftare till alternativ media, både för att få sann information och för att föra en fri samhällsdebatt. Med Nya Tider har de maktfullkomliga översittarna i systemmedia fått en verklig allmänhetens ombudsman.
