Filmen skildrar den intelligenta sameflicka Elle-Marja som tar åt sig svårt av de kränkningar hon utsätts för i internatskolan av lärare, av bonde-svenskar och förnäma rasbiologer. Hon internaliserar rasismen och vill inte kännas vid sin familj, sina släktingar, sina gamla vänner och sin samiska identitet. Hon vill bli svensk och hon vill bli lärarinna och flytta till Uppsala. Det är i sig ett äventyr hur hon till slut lyckas med det, trots att hennes gamla identitet gång på gång hotar att avslöjas. Det börjar med att hon lånar lärarinnans kläder och smiter iväg till de svenska ungdomarna vid dansbanan.
Historien är oerhört gripande. Filmen slutar med en slags försoning när Christina (den ”svenska” Elle-Marja) på något sätt förstår att hon hela sitt liv förnekat det som hon trots allt alltid förblivit – att hon är ett barn av vidderna i norr, och att hon tillhör sitt folk. Det var inte bara jag som grät när eftertexterna rullade.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
