”Putin” kallar de mig. Och det är inte menat som smicker, om det var det ni trodde.
Sådant är nu läget i opinionen, även i svenskarnas land: Det är bara svart och vitt, igen. Svarte-Petter-lek. Gruppen struntar nu fullständigt i sak och nyanser; nu söker och stöter den ut syndabockar. Precis som under coronan. Och så dessförinnan: Sarajevo, rasistjakten, kriget i Syrien, flyktingpaniken, Trump-hatet, MeToo… Den människa som inte lydigt ställer om själen och ändrar hela sitt liv så att det bringas i samsvängning med den rådande hysterin i medierna, den människan är nu, återigen, en folkets fiende. Varken mer eller mindre.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
