”När dom byggde kyrkan så bodde det jättar i bergen ikring sjön, och dom var så oskapli’ elak över kyrkan och tålde inte höra ljuden av kyrkklockorna./ Så var det en jätte, som bodde på andra sidan oppi Åseberget. När han fick höra kyrkklockorna första gången så vart han så vida sinnu [arg], så han tog stora stenar och kastade över sjön och mente att slå sönder kyrkan. Men endera var stenarna för stora eller jätten för klen, för stenarna föll ner i sjön en liten bit från stranden på hännar sida [hitsidan] åt kyrkan till. Där syns dom än idag när det är lågt vatten i sjön, och dom där stenarna kallas för jättestenarna.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
