När konventionella svenskar skall förklara hur andra människor kan vara kritiska mot den omfattande invandringen så är en av teserna att denna grupp utgörs av ensamma, outbildade och alkoholiserade män på landsbygden. När kritikernas antal växte så fick den sociologiska basen utökas, men bilden av SD:s kärnväljare kvarstår. Det finns moderater och sossar som lockas över, men om dem hyser etablissemanget hoppet att de kan byta tillbaka. För dem som ”känner oro” finns hopp, men inte för övertygade kritiker, de ses som förtappade själar.
När det gäller verkligt viktiga frågor som att tillstyrka invandring och gå balansgång på balkongräcken, duger det inte att lyssna av stämningen runt omkring. Då krävs integritet, eftertanke och rationalitet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
