Den 7 februari går Aftonbladet ännu en gång till rasande angrepp mot regimkritiker och alternativ media, i synnerhet Nya Tider. Vi kommer inom kort att skicka ett genmäle till Aftonbladet som vi av nödvändighet håller kort. Här ska vi ta ut svängarna lite mer för att belysa bakgrunden till påhoppet.
När vi kontaktar Aftonbladet vägrar de att införa en rättelse, det enda de går med på är att byta ut ”sajt” mot ”tidning” för att referera till Nya Tider.
Aftonbladet försöker att placera sina kritiska konkurrenter i fack för att själva framstå i bättre dager. Till skillnad från Aftonbladet är dock Nya Tider en politiskt oberoende tidning. Medan Aftonbladet är uttalat socialdemokratisk är vi inte knutna till någon organisation eller något parti. För att säkerställa vårt oberoende har vi till och med regeln att ingen i redaktionen får vara medlem i någon politisk organisation.
Aftonbladets nazistkopplingar
I sin smutskastning av den obekväma uppstickaren Nya Tider tar Aftonbladet till det värsta ord de vet: ”nazistisk”.
Nya Tider har totalt utkommit med över 150 nummer under de tre år tidningen funnits. Aftonbladet gör en stor poäng av att vi intervjuat representanter för Nordiska motståndsrörelsen (NMR), en nationalsocialistisk organisation, i två av dessa nummer. Första gången med anledning av att en av NMR:s representanter kuppat in sig i Ludvikas kommunfullmäktige på ett SD-mandat och andra gången efter att Dagens Nyheter precis haft ett 10 sidor långt reportage om organisationen, som då var på väg att bilda ett nytt parti.
Precis som med alla våra nyheter är vi noga med att vara sakliga, kritiska och höra båda sidor, bland annat intervjuade vi Ludvikas sverigedemokrater som var allt annat än glada att NMR kuppat in sig på en SD-lista.
Aftonbladets påståenden om ”positiva reportage” bottnar helt enkelt i att vi vägrar att skriva samma skeva svartmålningsartiklar som Aftonbladet. Våra läsare vill kunna bilda sig en egen uppfattning utifrån sakliga fakta.
Om det är någon som har ”nazistkopplingar” så är det Aftonbladet. Tidningen var under Andra världskriget protysk, enligt Expressen till och med ”antisemitisk, pronazistisk”. Aftonbladets kulturchef Karl Vennberg hade tydliga sympatier för Hitlertyskland. Han satt på sin post till 1975. För oss är det dock självklart att inte lyfta fram detta som någon sorts argument i vår journalistik. Det är osakligt och helt enkelt lågt. Precis som det bara är lågt när Aftonbladet – dessutom helt lögnaktigt – försöker använda en sådan retorik mot Nya Tider.
Känd propagandist bakom smutskastningen
Så vem är det då som ligger bakom den här smutskastningsartikeln? Skribenten heter Lisa Röstlund, en journalist som gjort sig känd för en rad oseriösa artiklar där hon driver sin egen politiska agenda, nödtorftigt maskerat som ”nyheter”.
För att ta några exempel:
I december 2012 försökte Röstlund koppla Sverigedemokraterna till Ku Klux Klan. Jimmie Åkessons dåvarande pressekreterare Linus Bylund hade på Twitter skämtat om sin sons Luciafirande som ”nån KKK-pryl med dagis” – förmodligen ett av de vanligaste skämten om Lucia, anspelande på de vita särkar som Luciafirandet och den amerikanska rasistorganisationen har gemensamt. I Sveriges samlade journalistkår var det en person, nämligen Röstlund, som var tillräckligt oseriös och propagandistisk för att ta tillfället i akt att på nyhetsplats koppla SD till ”lynchningar, mord och tortyr av svarta”.
I mars 2013 gjorde Röstlund på samma sätt en ”nyhetsartikel” av att migrationsminister Tobias Billström (M) sagt att de flesta gömda flyktingar bor hos sina landsmän ”som inte alls är blonda och blåögda”. Tidigare hade Billström påpekat att illegala invandrare faktiskt begår lagbrott och retoriskt frågat ”Ska den som döms för mord kunna strunta i sitt straff? Och ska ett företag som döms för miljöbrott kunna fortsätta släppa ut?” Röstlund utelämnade den uppenbart retoriska formuleringen och påstod istället att migrationsministern ”jämförde papperslösa med mördare”.
Fler exempel på när Lisa Röstlund gjort ”nyheter” av sin egen politiska agenda kunde nämnas. Hon har även mörkat relevanta uppgifter som inte stämde överens med det hon ville förmedla.
Röstlunds artikel om ”Folkets demonstration” innehåller så många fula propagandaknep att det skulle krävas en längre artikel än denna för att gå igenom dem. Som en röd tråd genom hela texten löper den beprövade propagandatekniken guilt by association.
Direkt efter att ha berättat om våldsamma angrepp på vad Röstlund kallar ”gatubarn” sätter hon rubriken ”SD-politiker huvudarrangör” i det uppenbara syftet att koppla SD till attackerna. Hon gör stor sak av att ”nazister” och ”huliganer” deltagit i demonstrationen. Hans Erling Jensen, en av talarna, presenteras för läsarna med ett argt inlägg mot muslimer som han påstås ha skrivit på Facebook för fyra år sedan, medan hans långvariga engagemang för bland annat gatubarn i Nepal utelämnas.
Vi skulle kunna jämföra med en annan politisk manifestation, i december 2013. Här kunde Aftonbladet inte bara ha räknat upp några påstådda extremister som deltog i demonstrationen utan att fråga arrangörerna om lov – flera av talespersonerna för manifestationen var samtidigt medlemmar i ett uttalat antidemokratiskt parti på yttersta vänsterkanten. Man hade inte heller behövt rota fram flera år gamla Facebookinlägg, eftersom det från scenen hetsades mot poliser och meningsmotståndare, och sjöngs om att de sistnämnda borde ”skickas till slakten”. Istället blev Aftonbladets Åsa Linderborg upprörd över borgerliga skribenters ”högmod” och ”sekterism” då de uttryckte motvilja mot att delta i extremvänsterns spektakel. Manifestationen hyllades i närmast extatiska ordalag i andra artiklar i Aftonbladet.
Lisa Röstlunds ohederliga metoder exponeras av Nya Tider
Vad beträffar Röstlunds särskilda smutskastning av Nya Tider, finns det förmodligen en väldigt enkel förklaring till att hon har ett särskilt horn i sidan till oss.
I september 2013 ställde Nya Tiders Dan Malmqvist nämligen besvärliga frågor till Röstlund med anledning av hennes och Aftonbladets ohederliga rapportering kring inbördeskriget i Syrien. Röstlund och hennes arbetsgivare hade då valt att mörka trovärdiga och namngivna vittnesmål om att islamistiska terrorister begått massmord, medan de däremot publicerade uppgifter från anonyma tredjehandskällor som gjorde gällande att regeringstrupperna var skyldiga. Det var en ytterst märklig nyhetsvärdering enligt alla objektiva kriterier.
Röstlund lade på luren när hon pressades på svar.
Två år senare passar hon på att dela in Nya Tider i ett politiskt fack där inte ens Expo är fräcka nog att försöka placera oss. Kanske sved det lite extra att vi ifrågasatte hennes yrkesetik i ett sammanhang som inte var relaterat till invandring eller andra politiskt korrekta spörsmål, utan helt enkelt avslöjade henne som en dålig journalist.
”Jag tror personligen inte att ärlighet alltid varar längst”, skrev Röstlund i en krönika i september 2011. Det var åtminstone sant.
Vi kommer inte att böja oss
Det är en hysterisk reaktion där Aftonbladet uppenbarligen griper efter halmstrån i en situation där den socialdemokratiska regeringen har historiskt lågt förtroende och väljarna allt oftare uttrycker sitt missnöje, som på Folkets demonstration.
Det är uppenbart att ett av Aftonbladets syften med denna osakliga smutskastning också är att försöka få Nya Tider att undvika vissa ämnen eller infallsvinklar i vår rapportering. Vi kommer aldrig att låta våra belackare diktera vad och hur vi skriver, var så säkra.
