Det finns två bildmotiv som var populära under medeltiden och renässansen i Europa. Det första visar en man och en kvinna som möts vid en port och det andra en flicka som förs till ett tempel. Mannen, kvinnan och flickan är dock inte vilka individer som helst. Mannen och kvinnan är Joakim och Anna och flickan deras dotter som inte är någon annan än jungfru Maria.
Det var en ängel som berättade för Anna att hon var havande och ängelns besök var också ett populärt motiv.
Hur vet man då detta och varifrån kommer dessa bildmotiv? Namnen Joakim och Anna samt berättelsen om att Maria sändes av sina föräldrar till templet i Jerusalem av anledningen att hon blivit lovad åt Gud före sin födelse finner man i den kristna apokryfen Jakobs protevangelium. 21 av denna apokryfs 25 kapitel skrevs vid 100-talets mitt. Kapitel 22-25 kan däremot dateras till 200-talet.
Författaren till denna apokryf har trotts vara Jesu släkting (styvbror eller kusin), Jakob den rättfärdige, men han blev dödad år 62.
Kanon, apokryfer och legender
Apokryf kommer av det grekiska ordet απόκρυφος som, bland annat, betyder ”dold” eller ”undangömd”. De apokryfiska skrifterna tillhör inte Bibelns kanon. Ordet kanon kommer av grekiskans κανών, som betyder måttstock. Syftet med litterär kanon är att skapa en avgränsning.
Kristendomens betydelse ska inte underskattas, då det inte är en slump att den globalism som i dag fortsätter att förstöra både Sverige och övriga västvärlden fick fäste efter att denna religion började försvagas.
Den kristna konsten och berättartraditionen har också varit mycket viktig, särskilt för de som varken var läs- och skrivkunniga eller ens ägde en Bibel. Att ha en Bibel i sin ägo har nämligen inte alltid varit en självklarhet. Inte ens bland kristna.
Kristendomens konststilar och berättartraditioner var en viktig del av Europas utvecklig samt är i dag delar av vårt kulturarv. De kristna apokryferna och helgonlegenderna präglade den europeiska och nordiska konsten i högre grad än vad de fyra kanoniska evangelierna i Nya testamentet gjorde. Faktum är att än i dag präglar dessa legender, traditioner och apokryfiska berättelser filmer, romaner och dikter om Jesus och hans tid, vilket visar hur stark den folkliga kristna tron är. Man kan nämligen tala om två former av kristen tro: en kyrklig och en folklig. Båda är – och har varit – betydelsefulla på olika sätt och det är möjligt att se den folkliga tron som ett komplement till den kyrkliga.
Men hur är det då med kanon och protestanternas princip sola scriptura, som på svenska betyder skriften allena?
Kyrkan och dess olika traditioner dock är äldre än några av Bibelns skrifter. Berättelserna fördes dessutom först vidare muntligt av olika individer innan de skrevs ned. Traditionerna är fungerande komplement till Bibeln och det finns dessutom skrifter som ger stöd åt traditionen. Nutida arkeologiska rön visar även att kyrkans tradition att Maria Magdalena, Maria från Betania samt den namnlösa synderskan i Lukasevangeliets sjunde kapitel är en och samma kvinna stämmer. Därför ska man nog inte avfärda berättartraditioner så snabbt.
Ett allvarligare bekymmer är snarare att Martin Luther bestämde att de gammaltestamentliga skrifter som skrivits på grekiska samt inte passade hans egen uppfattning av tron inte var lika viktiga som andra. Vem gav honom den befogenheten? Dessutom saknas dessa skrifter i flera protestantiska biblar.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.