Hans Alfredson var kanske bara en vänsterman av vanligt slag, men med en talang för humor och raljans som gjorde att han framstod som opolitisk, som ”en skön snubbe”, en som ”alla” gillade. Han tonade ned politiken i början av sin karriär och vann på det – karriärmässigt, ekonomiskt, socialt. Sedan, som framgångsrik och etablerad, började han predika så smått. Och då falnade glansen en aning.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
