För bara några veckor sedan, i Nya Tider v.38/2020, rapporterade vi om biträdande rikspolischefen Mats Löfving som talade ut om de kriminella klanerna som kommit till Sverige i syfte att parasitera på sina medmänniskor. Detta har förstås varit känt under lång tid, inte bara för de styrande, utan även för de medborgare som följer alternativmedia.
De olika etniska släktnätverken har kusiner och farbröder inom rättsväsendet, i stadshusen och riksdagen. En del av släkten bedriver restaurang- och frisörsverksamhet, andra utpressar konkurrenterna och åter andra släktingar bestämmer kommunens regler eller gör kommunupphandlingar. Det är förstås alltid lika underhållande att se de förvånade uttrycken hos politiker som låtsas vara oförstående och bekymrat säger att ”de kriminella nätverken infiltrerat rättsväsendet och politiken”.
Stefan Löfven spelade precis lika ovetande när han konfronterades med Löfvings uppgifter. Han till och med gick tvärt emot biträdande rikspolischefen och sade att vi inte vet hur många dessa kriminella klaner är, precis som om han hade bättre koll än polisen. Han vägrade att koppla kriminalitet till invandringen – för att bara två dagar senare i SVT säga att kopplingen är ”glasklar”:
– Med en stor migration där vi inte klarar av integrationen, då följer vi också större risk för de problem som vi ser. Det är glasklart, sade statsministern i intervjun.
Just detta är väldigt intressant. Löfven är inte ensam om att vända på en femöring, utan det gäller hela den politiskt korrekta teatern. Jag tror att de som läst Orwells 1984 känner igen sig. Det finns en officiell sanning, som alla bekänner sig till. Det spelar ingen roll att den officiella sanningen i ett slag kan ändras 180 grader, då är det den som gäller och har alltid gällt. För att vara politiskt korrekt måste man vara väldigt lyhörd och känna efter vad som är sant just i dag.
Alla vet att den officiella verklighetsbeskrivningen och värdegrunden är en stor bluff. Inte minst de som torgför den och gynnas av den. Att invandring inte påverkar brottsligheten, att ett mångkulturellt samhälle är ett starkt samhälle, att män kan menstruera, att barn är mogna att bestämma över sin undervisning, att alla folkgrupper har samma förmåga i alla avseenden – sådana påståenden strider helt enkelt mot fysikens lagar och sunt förnuft. Därför krävs det en stor lögnapparat för att upprätthålla denna skenverklighet.
Det är uppenbart att varje rättframt uttalande som skakar om dessa kulisser orsakar oro i de politiska leden. Vad är sant i dag? Hur ska jag göra för att tryggt ligga kvar i åsiktskorridorens mitt och fortsätta att få kulturbidrag, journalistpriser och utmärkelser för civilkurage?
I det läget kommer nästa ”bomb”. Björn Rosenlöf, åklagare på Ekobrottsmyndigheten, berättar i Expressen den 28 september att ”Klanernas ekobrott hotar grunden för vår välfärd”. När Nya Tider ringer upp honom och frågar varför han går ut med dessa uppgifter just nu förklarar han först hur farligt det är att säga sanningen:
– Du vet lika väl som jag vilket politiskt klimat vi har i Sverige. Vi har åsiktskorridorer, och politisk korrekthet, och det slår ju igenom också bland tjänstemän. Vissa låter hellre bli att yttra sig av rädsla för repressalier.
Sedan säger han det som jag tycker är så viktigt:
– Vill man uttrycka det enkelt kan man väl säga att tiden är mogen.
Jag tror att han pekar på precis det som många känner i dag. Lögnerna håller på att rämna. Skillnaden mellan det som politiker och systemmedia säger, och det människor upplever i sin vardag, är helt enkelt så avgrundsdjup att man måste vara extremt politiskt korrekt för att fortsätta att låtsas som det regnar.
Jag kan bara jämföra med Märsta där jag själv bor. Igår den 2 oktober sköts en 25-åring ihjäl medan han stod och väntade på bussen. En gärningsman åkte fram till honom på elsparkcykel och sköt honom i huvudet.
I höstas sköt en person flera skott mot en krogkö i Märsta, enligt uppgifter ska han ha varit arg för att ha blivit utkastad. Han skadade två personer allvarligt, människor som inte hade med saken att göra. Han dömdes i tingsrätten till elva års fängelse, men när fallet togs upp i hovrätten var det ingen som mindes något. Ingen vågade peka ut honom. Han friades och fick 300 000 kronor i skadestånd för den tid han suttit i häkte.
Medan det skjuts på öppen gata tar politikerna ”krafttag” genom att införa en fullständigt idiotisk skatt på plastpåsar, vilket man menar ska rädda planeten men i praktiken bara skapar problem för dem som ska hantera sopor. För att återigen jämföra med 1984; i den dystopiska värld som beskrivs uppstår med jämna mellanrum oförklarlig brist på olika varor, till exempel rakhyvlar. I Sverige år 2020 har plastpåsar blivit hårdvaluta. Det hade nog inte ens Orwell kunnat drömma om.
Nu kanske någon tycker att jag målar upp en mörk bild av Sverige, man vill inte höra mer negativa nyheter. Men det kanske är denna katastrofala situation som gjort att man äntligen vågar tala om problemen.
Många talar i dag om att flytta utomlands, hundratusentals har redan gjort det. Jag är inte förvånad. Jag kom till Sverige som sjuåring från dåvarande Tjeckoslovakien, och har sedan 1989 haft möjlighet att besöka landet under kortare och längre perioder. Jag gjorde många jämförelser, och en var hur det kändes att åka nattbuss. Alla vet att nattbussar i Sverige förknippas med stökiga invandrargäng, våldtäkter och misshandel. I Prag var det aldrig några problem över huvud taget, inte ens någon som var otrevlig. Jag har förståelse för att flyttlassen i dag går åt motsatt håll, från väst till öst, speciellt om man har familj.
I dag känns det dock som att det finns hopp för Sverige. Polisen själv börjar erkänna det vi som varnat för situationen sagt i 20-30 år. Att det håller på att rasa märks också på att lögnerna blir allt mer desperata. I veckans nummer skriver vi om hur kammaråklagare Stina Sjöqvist ljög om den mördade Tommie Lindh. Systemmedia stack genast fram sitt fula svenskfientliga tryne och brölade att alternativmedia ljuger. Men det är i dag bevisat att Tommies kamrater talade sanning; han försökte stoppa en våldtäkt och blev därför knivhuggen till döds av en afrikansk invandrare.
Det var uppenbart att lögnen skulle avslöjas, men ändå valde Stina Sjöqvist att föra svenska folket bakom ljuset i syfte att ännu en stund skydda den offentliga verklighetsbeskrivningen. Men varje lögn som avslöjas gör att fler genomskådar bluffen. Och ju mer desperata lögnerna blir, desto fler väcker de. De nya avslöjandena om M/S Estonia berör en annan stor lögn som nu håller på att dras fram i ljuset.
Sverige behöver i dag alla som kan bidra till att välta den politiskt korrekta lögnen över ända, den lutar redan betänkligt.
