Ännu ett år har passerat och ett nytt börjar. Det förra var ett händelserikt sådant. Även om vi redan summerat det i ledaren i vårt förra nummer, skadar det inte att öppna år 2015 med ännu en liten tillbakablick.
Inrikespolitiskt dominerades det gångna året av Sverigedemokraternas framgångar, där partiet inte bara ökade kraftigt utan dessutom fick en vågmästarroll som man använde för att försöka pressa den socialdemokratiska regeringen till att sluta upp med sin odemokratiska utfrysning av partiet och var sjunde svensk väljare. Det gick förstås inte, och nu stundar nyval i mars.
Det verkligt intressanta är att vi nu kommer att få nyval efter nyval tills antingen väljarna eller någon av parterna ändrar sig. Att väljarna skulle svika SD för att de med kraft försöker driva igenom sin hjärtefråga, att minska invandringen från dagens extrema nivåer, förefaller osannolikt, och frågan blir alltså hur länge Alliansen och de rödgröna tänker låta denna absurda cirkus pågå innan man går med på att kompromissa om invandringen. Eller kommer man istället att bilda regering över blockgränserna och därmed visa väljarna att ingenting är viktigare för ”sjuklövern” än att så snabbt som möjligt ersätta det svenska folket med andra folkslag?
Hur som helst: Det nya året kommer säkerligen att bjuda på en och annan överraskning.
Som parentes sagt kom ett av de mest absurda inslagen i den absurda svenska samhällsdebatten från Henrik Schyffert, som precis efter SD:s rekordval kom med en ny briljant plan för att motarbeta partiet: Istället för att diskutera stora frågor som invandringen, ska man tvinga SD att diskutera vad han kallar ”riktig politik”, bland annat ”rondelltätheten i Bohuslän” och ”omorganisationen av norra Kalmars brandförsvar”. Man skulle alltså inte få diskutera viktiga frågor utan endast struntfrågor, enbart för att motverka SD. Nu ska det väl nämnas att Schyffert är komiker till vardags och att vi inte kan utesluta att han i hemlighet är sverigedemokrat och i själva verket försöker ”trolla” hela den politiska debatten, men i så fall har han misslyckats – den svenska samhällsdebatten är nämligen precis så här absurd.
I detta samhällsklimat och i synnerhet nu under den stundande valrörelsen spelar Nya Tider och andra alternativa medier en viktig roll. Det är vi som avslöjar mediernas lögner och vinklingar och ger röst åt dem som ”gammelmedia” försöker tysta. Flera gånger under året har vi skrivit om hur DN ljugit om invandringens kostnader, om extremvänsterns våld mot politiker, och mycket annat som sopas under mattan. För att nu inte nämna alla gånger som vi belyst nyheter ur ett annat och mer relevant perspektiv än vad ”gammelmedia” gör.
Ute i den stora världen dominerades årets nyhetshändelser av konflikten i Ukraina, som började med vad som tycktes vara – och till viss del också var – en folklig resning mot ett korrumperat samhällsklimat i allmänhet och den dåvarande presidenten Viktor Janukovytj i synnerhet. I denna resning var de nationalistiska grupperna Svoboda och Högra Sektorn drivande, men man pratade mest om dem istället för med dem och det var svårt att få veta vad de egentligen stod för. Vi skickade vår viceredaktör Sanna Hill till Kiev för att ta reda på det, och hon kom tillbaka med egna intryck från Majdan och exklusiva intervjuer.
Snart visade det sig att revolutionen hade understötts av utländska krafter, framförallt USA som sedan 1991 pumpat in fem miljarder dollar i vad man kallade ”demokratisk utveckling” i Ukraina. Samtidigt med Majdan inleddes protester i motsatt riktning i östra Ukraina, protester som övergick i revolution efter att Janukovytj flytt landet. Samma västerländska massmedier som sagt att Janukovytj ”förlorat sin legitimitet” när kravallpolisen begick övervåld mot de beväpnade och våldsamma upprorsmakarna i Kiev, struntade nu i att man skickade stridsvagnar och attackflyg mot upprorsmakarna i öst och började istället hetsa mot Ryssland för att de stödde rebellerna.
Återigen ville vi själva se situationen från den andra sidan, och skickade Dan Malmqvist till flyktinglägren i Ryssland och till den belägrade staden Donetsk. Han kom tillbaka med starka egna upplevelser och intervjuer med flyktingarna själva.
Att kunna göra reportage av det här slaget är viktigt. För alternativa medier är det särskilt viktigt eftersom vi försöker täcka de delar av verkligheten som de stora massmedierna struntar i. Så vitt vi känner till är vi den enda svenska tidning förutom Aftonbladet som publicerat intervjuer med ukrainska nationalister, den enda svenska tidningen över huvud taget som besökt flyktinglägren i Ryssland, och den enda svenska tidning som publicerat en intervju med någon av separatistledarna i utbrytarrepublikerna DNR och LNR. Det sistnämnda var möjligt tack vare våra goda kontakter med den tyska tidskriften Zuerst, resten genom reportageresor som ”gammelmedia” trots sina mångdubbelt större resurser inte har gjort.
Vad resurser beträffar, är vi i redaktionen mycket spända inför årets sammanräkning som Tidningsstatistik ska göra. Vi har nu en bit över 3 000 prenumeranter, men för att nå nästa presstödsnivå måste vi ha haft ett genomsnitt på över 3 000 under 2014 – och det står klart att vi kommer att ligga precis på gränsen. Några enstaka prenumeranter kan göra skillnaden, precis som förra året då vi klarade den förra presstödsnivån med en (1) enda prenumerant till godo. Det kan göra skillnaden som ger oss möjlighet till fler och bättre reportage, drägligare löner och kanske även andra satsningar. Vi håller tummarna.
Inför det nya året vill vi också tacka våra trogna läsare som följt oss under det gångna året. Vi tar gärna emot era tips och förslag på hur vi ska kunna bli ännu bättre under det nya.
Gott Nytt År!
