Stefan Löfven är vad vi i Göteborg kallar “en riktig tjötröv”. Det pladdras och det snackas och det är en rejäl svada med många ord. Men det är i princip ingenting som sägs.
Löfven har svart bälte i att prata oavbrutet i flera minuter efter att ha fått en intervjufråga och ändå lyckas med konststycket att inte svara på frågan. Det gäller också i högsta grad ja- eller nejfrågor.
Under sin tid som statsminister har han snubblat på många ord, målat in sig i resonemangsvidriga hörn av epitetskastande och refererande till ståuppkomikern Henrik Arnstad och sedan stått och sett bortkommen ut i väntan på att motståndarens riktiga argument ska torka så att han kan smyga iväg på fotbollsmatch eller ordvitsa om fylleri med USA:s utrikesminister John Kerry (som han först dessutom kallar Kennedy) och i både stort och smått formulerat sig luddigt, ”50 40 30” och ”40 27 30” är ju förhandlingsmässig och matematisk lyteskomik på förhållandevis hög nivå.
I sitt tal inleder Stefan Löfven med att slå sig för bröstet i och med att Sverige nyligen valdes in i FN:s säkerhetsråd.
”Säkerhetsrådet har stora utmaningar, och plågas av svåra låsningar. Men nu kan vi bidra till att öppna upp processerna, förhindra konflikters upptrappning, och värna internationell rätt. Nu kan Sverige vara med och leda arbetet för en bättre vardag – genom en säkrare värld.”
Att göra svenska flickors vardag säkrare får anstå, alltså. Surprise! En plats i rotaryavdelningen i världens mest tandlösa organisation, FN, är så viktigt att Löfvens uppblåsthet kan få karl’n att explodera av sig själv.
Sedan blev det Brexit och EU. Stefan Löfven är ju statsman och globalist. Han har varit i Kina. Eller Indien var det visst.
”En majoritet av britterna avvisar EU. Det måste vara en väckarklocka. Det bygger till viss del på felaktigheter och fördomar om unionen. Men också på att vanliga britter inte fått del av det välstånd som EU skapat (…) och ser hur EU inte klarat att ta sig an stora utmaningar som flyktingkrisen.”
Att kunna hålla tal inför IF Metalls ledamöter på konferensanläggningen (numera flyktingförläggningen) i Stöndar utanför Sollefteå är inte samma sak som att fixa så att man får obrottsligt lojalt förtroende och stöd från en nations medborgare. Ett stöd Löfven förmodligen behöver så att inte svenska folket får brittiska idéer.
”Vi är med i gemenskapen för att ta makten över vår gemensamma framtid, och skapa mer jämlika och fria samhällen tillsammans. Och det enda EU som kommer vinna brett stöd, är ett EU som visar på sitt värde i människors vardag. Det är det EU som Sverige ska vara med och bygga. Ett EU för folket, av folket, med folket.”
Det är i grunden ofattbart att trots att de många tusen S-väljarna med egna ögon ser hur karl’n klantat till det i parti och minut, vänt svetsglasögonen efter loppvinden och dränerat Sverige på självkänsla, stolthet och framtidstro, ändå väljer att lägga sin röst på ett parti vars bästföredatum gick ut redan när Erlander lämnade över till Palme.
I sitt tal talar Stefan Löfven om att lösa problem som han själv varit med om att skapa:
”Ska Sverige gå framåt, då måste vi gå tillsammans. Då måste det bli slut på skjutningarna, bilbränderna och knarkhandeln. Då måste vi sätta stopp för attackerna mot polis, brandmän och ambulanser. Då ska inte religiösa extremister kunna vinna makt över det offentliga rummet, bestämma var kvinnor får vara eller hur de får klä sig, eller radikalisera unga i deras närhet.”
Men att låta sitt partis ”andliga” gren, Tro och solidaritet, flirta ohämmat med Muslimska Brödraskapet har Stefan Löfven inga problem med.
Jaja, så kommer lite fler smarta lösningar på problem som Socialdemokraterna själva är arkitekter till.
”Det är inte enkla saker. Det innebär att bryta decennier av segregation. Att lära av misstag, och lyckas där många andra har misslyckats. Därför ska vi jobba långsiktigt, baserat på forskning och evidens. Och vi tänker engagera kommuner, myndigheter och föreningar – alla människor som bor och verkar i områdena.”
Märkligt att han inte fick med ordet utmaningar där! Detta nyord betyder i klarspråk inget annat än att här har vi ett totalt olösligt problem, vi har satt oss nåt så in i bänken i skiten, vi är totalt rökta, detta kommer enbart att gå käpprätt åt helvete. Det enda vi kan göra är att låtsas agera åt det ena eller det andra hållet tills det är dags för nästa generation, alltså våra barn, att ta över.
Då har skitberget med utmaningar förvisso växt både i storlek och antal. Det blir således rena Sisyfosarbetet som kommande generationer svenskar måste ägna sig åt som ett resultat av att dagens Socialdemokrater övergett tanken på att ha ett samhälle som håller ihop, som bygger en nationell samhörighet där de egna medborgarna känner att deras kontrakt med samhället genom höga skatter och avgifter respekterar och ger dem den payback de ska ha och är värda.
Svensken är altruist med stort hjärta och har i alla tider hjälpt människor i andra delar av världen som drabbats av nöd, kris och krig. Men när det sker tvångsmässigt och på bekostnad av landets eget väl och ve drar medborgarna öronen åt sig. Det är därför Löfvens största hatobjekt, SD, växer sig starkare och starkare.
Men det är inget som Löfven reflekterar över, istället kastar han lite bitter konspirationsteoretisk dynga på Jimmie Åkesson, med hjälp av en egen lögnaktig konspirationsteori om dennes hemliga agenda och lömska uppsåt.
”Och Jimmie Åkesson, han sitter hellre hemma bakom datorskärmen, och leder sin nätarmé mot invandrare, feminister, journalister, eller vilka de nu har valt att rikta sitt hat mot för dagen. SD:s ledning sitter där och hetsar på sin öppet rasistiska svans, med hatretorik och konspirationsteorier – det mest osvenska som finns. Det har talats mycket om hur man uppför sig på sistone. Låt mig då tillägga: I Sverige hatar vi inte på nätet. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp. I Sverige håller vi ihop.”
Det stod mycket folk framför talarscenen i Almedalen. Även runt den stora dammen med fontänen var det knökat. Ungefär hälften av publiken applåderade åt Löfvens oneliners, den andra hälften verkade mer avmätt och sträckte på halsarna mest för att se om den där “sköjarn” finns på riktigt. I publikhavet syntes också höga spinnakerliknande flaggor med Socialdemokraternas emblem på.
Ett passande marint tema, då Stefan Löfven ju är en av vår tids största politiska snedseglare.
