Sixten Andersson

🟠 I syd- och mellansvenska ängar, hagar och utmarker i höglänt terräng, där det enligt äldre kartor inte har varit åkermark, finns ändå hundratusentals flacka odlingsrösen, så kallade hackerör. Dessa representerar en lång och komplex odlingshistoria från stenålderns hällkisttid för 4 000 år sedan ända fram till 1700- och 1800-talens svedjebruk och tillfälligt uppbrutna åkrar i ängar och hagar, med nyckelord som ”uppbrott” och ”återkomst”.

🟠 ”Att svedja har varit så vanligt i vårt land sedan urminnes tider och är fortfarande så vanligt”, skrev adelsmannen Schering Rosenhane på 1660-talet, ”att fråga är om icke Svea rike har sitt namn därutav”. Man kan förstås bortse från denna vidlyftiga tolkning av namnet på vårt land, men faktum kvarstår – Sverige har varit ett svedjerike. Svedjebruket har varit oerhört vanligt, sannolikt ända sedan förhistorisk tid fram till mitten av 1800-talet. De sista svedjorna tändes under andra världskriget.