Unik granskning: Extremvänstern beväpnar sig – för inbördeskrig

Amerikanska Antifa, precis som svenska AFA, hävdar att de inte är en organisa­tion och därför inte kan förbjudas eller bekämpas som terrorister, något som många etablissemangsmedier även är snabba att hävda i försvar av vänsterextremisterna när frågan kommer på tal. Antifascism är bara motstånd mot fascister, eller ”självförsvar” sägs det. Men stämmer verkligen det?

När Nya Tider granskar den vänsterextrema rörelsen i USA, visar det sig dock snabbt att det finns fog för att klassa de olika grupperna som just terrorister. Deras ut­talade mål är att med hjälp av hot, våld och terror an­gripa sina politiska motståndare. Och de beväpnar sig. Det skrivs mycket i systemmedia om högermiliser och hur vapengalna högermänniskor är, men fakta talar sitt tydliga språk: medan konservativa fortfarande försöker diskutera är det vänstern som rustar för inbördeskrig.

Framställs som ”goda” av etablissemanget

Efter att Förenta staternas president Donald Trump ut­färdat en presidentorder som klassar den amerikanska grenen av Antifa som en inhemsk terrororganisation, har ett omfattande politiskt skifte skett i USA. President­ordern kom som en chock för många vänsterextremister som annars i decennier sett sig i det närmsta omhuldade av etablissemanget. Sannolikheten för polisiära åtgärder mot deras verksamhet ökade omedelbart över en natt och oron har börjat sprida sig i deras läger.

Så som ofta sker när vänsterextremister kritiseras för deras våldsamma och illegala verksamhet var det dock många som var snabba med att komma till vänsterextre­misternas försvar.

”Antifa är ingen organisation – alla som är emot fas­cism är Antifa”, ”Antifa är aktivister som vill stoppa fas­cism”, ”Fascisten Trump vill förbjuda sina motståndare”, ”Högerextremismen är det som är farligt, Antifa dödar ingen”, är budskap eller varianter därav som synts i framför allt sociala medier i stora antal efter president­ordern. Oftast är dessa ord yttrade av individer som är direkt eller indirekt kopplade till vänsterextrema rörel­ser och organisationer.

Vänsterextremisterna ses ofta av etablissemanget som en form av idealister som kämpar för ”goda saker”, som avskaffande av gränser, ökad massinvandring, anti-rasism, pro-hbtq-rättigheter och liknande. Samma ideal som omhuldas av stora delar av det politiska och mass­mediala etablissemanget i väst med andra ord. ”Fascister är dåliga. Antifascister måste därför vara bra”, lyder re­sonemanget.

Samtidigt upprepar det mediala och politiska etablis­semanget att ”hotet” alltid är ”högerextremt”. Många människor förstår därför inte varför Trump velat klassa just ”Antifa” som en inhemsk terrororganisation.

Terrorceller som organisationsform

Det första man måste förstå är att Antifa inte är en hie­rarkisk organisation med tydligt medlemskap eller led­ningsstruktur. Det är i stället ett samlingsbegrepp på lo­kala sammanslutningar av vänsterextremister av olika slag som glider in och ut ur cellstrukturer som uppstår kring en kärna av drivande individer. Det de har gemen­samt är dock målet att bruka våld mot politiska motståndare för att nå sina ideologiska mål.

De lokala grupperna bildar i sin tur regionala och även nationella strukturer, ofta kring specifika aktivi­teter, demonstrationer eller kampanjer, vilka organi­seras både via öppna kanaler och dolda sådana online. Vidare genomförs mobilisering, finansiering, utbildning och förberedelser för våldsamma och illegala aktivite­ter både lokalt och på större plan. Terror-manualer i allt från demonstrationsmetodik till bombtillverkning eller hur Antifa kan bekämpa statliga myndigheter kan hittas till försäljning och spridning hos vänsterextrema orga­nisationer och online-affärer, och utbildningar i dessa ämnen organiseras inom lokalgrupperna. I bokcaféer med vänsterorienterade kundkretsar säljs antifascistiska ”manualer” tillsammans med otaliga former av propa­ganda, kläder och ofta även vapen.

Ofta sker mycket av detta mer eller mindre öppet i samband med vänsterpolitiska sammanhang där accep­tansen för Antifa är mycket stor. På vänsterpolitiska mö­ten och demonstrationer delas propagandan ofta ut och ett offentligt medlemskap i en socialistisk organisation är på inget vis ett hinder från att samtidigt organisera sig i Antifa. Snarare ses det av många inom dessa grupper som ett hedersbetyg.

På så vis delar Antifa många beröringspunkter med hur till exempel islamistiska terrorgrupper organiserar sig i cellstrukturer.

Våld och terror som metod

Eftersom nätverken består av individer från en rad olika politiska och ideologiska strömningar inom vänstern kan både målen och metoderna variera stort mellan olika grupper. Inom lokala och regionala Antifa-nätverk hittar man allt från anarkister, djurrättsaktivister, icke-vita etniska intressegrupper och extremfeminister, till en rad olika former av socialister, marxister, kommunister och anarkister.

De metoder som används av olika Antifa-grupper be­ror på en rad faktorer, men kan i stort delas in i intern verksamhet, öppen extern verksamhet och dold ex­tern verksamhet.

Den interna verksamheten rör främst organisering, finansiering, subkulturella gemenskapsaktiviteter och olika former av ideologisk eller taktisk utbildning. Den öppna externa verksamheten är i stället oftast olika for­mer av aktiviteter ämnade att attrahera fler medlemmar, sprida propaganda eller angripa meningsmotståndare eller påstådda politiska fiender. Man ser sig ofta som vaktstyrkor för andra vänsterextrema organisationer el­ler vid politiska sammankomster, där man maskerar sig i enhetliga block, ofta kallade för ”Black Bloc” där man klär sig i svarta kläder, använder sig av kroppsskydd och ansiktsmasker i syfte att försvåra identifiering.

Det är vanligt att vänsterextremisterna kopplade till Antifa angriper människor i närheten av vänsterextre­ma demonstrationer eller andra aktiviteter under förespeglingen att deras offer ”identifieras som fiender”, vilket kan inkludera allt från fredliga motdemonstranter som abortmotståndare, kristna grupper, republikaner, krigsveteraner eller granskande journalister.

Ett typexempel på den formen av attacker är när journalisten Andy Ngo, som har koreansk bakgrund och länge rapporterat om den amerikanska vänsterextremis­men med ingående reportage, drabbades. Han har vid ett stort antal tillfällen angripits av vänsterextremister och ses som en ”nazist” enbart för att han granskar dem. Han är långt ifrån ensam, och journalister kopplade till kon­servativa medier löper alltid en risk att anfallas när de bevakar aktiviteter där Antifa finns närvarande.

Anfaller demokratiska sammankomster

En annan del av den öppna externa verksamheten går ut på att störa, stoppa och förstöra för de man anser är politiska motståndare till extremvänstern. Det ses som en principiellt viktig verksamhet att förvägra till exem­pel nationalister eller konservativa deras demokratiska rättigheter, så som möjligheten att hålla möten och de­monstrationer, med alla till buds stående medel. I Sve­rige går taktiken under namnet ”ingen plattform åt ra­sisterna”, vilket har brett stöd i hela vänstern. Medan högergrupper i USA mycket sällan aktivt försöker stoppa sina politiska motståndares demon­strationer råder det omvända för extremvänstern.

Ett exempel är demonstrationen i Charlottesville 2017, där cirka 1 500 nationalister samlades för att de­monstrera mot det man såg som en anti-vit politik i USA, där vita i snabb takt förvandlas till en minoritet. De omringades av tusentals vänsterextremister som bussats dit från stora delar av USA och utsattes un­der timmar för omfattande fysiska angrepp med gatstenar, påkar, pep­parsprej och knivar.

Det är dock inte detta som för­medlats av massmedierna, utan det faktum att en kvinnlig vänsterextre­mist dog efter att ha blivit påkörd av en ”nazist”. Det är den än idag rådande bilden i systemmedia av dessa protester. Det som inte nämns alls – trots att allt finns fångat på vi­deo – är att föraren till bilen, James Alex Fields Jr, i själva verket blev omringad av en stor grupp med be­väpnade Antifa-aktivister som började slå på bilen med påkar – helt enligt sin vanliga metodik. Föraren försöker ta sig därifrån genom att trycka på gasen och kör då på en av de angripande vänsterextremisterna som senare avlider av skadorna och underliggande hälsoproblem.

Den tredje och i sammanhanget mest relevanta formen av verksamhet som Antifa genomför är dolda externa aktiviteter – främst i form av omfattande informations­insamling och kartläggning av politiska motståndare och riktade attacker mot dessa eller andra ideologiska mål­tavlor som myndigheter eller privata företag.

Attackerna kan vara i form av allt från omfattande skadegörelse och hot till våldsdåd och överfall, mordförsök och mord. Ofta används brandbomber eller at­tacker med andra former av farliga kemikalier. De ge­nomförs oftast nattetid av maskerade och väl förberedda Antifa-medlemmar som även tillbringar omfattande tid och resurser på kartläggningen och planeringen av dessa dåd innan de genomförs.

Mycket av den verksamhet och de taktiker som ame­rikanska Antifa använder sig av har inspirerats av, men även blivit direkt uppbyggd av, europeiska vänsterextre­mister som har en lång historisk erfarenhet av sådan il­legal verksamhet.

Svenska AFA-extremister grundade amerikanska Antifa

Antifa påstås ha haft verksamhet i USA sedan 1980-talet, men grundades i realiteten först 2007 med den första ak­tiva organiserade avdelningen i vänsterfästet Portland, Oregon. Gruppen som grundades och som ännu är ak­tiv kallas för Rose City Antifa. Grundaren är den svenska AFA-veteranen Caroline Victorin, 49 (född Gauld). Hon är gift med den tolv år yngre svenske vänsterextremisten Johan Victorin, med dubbla medborgarskap i Sverige och USA som också är involverad i Antifa/AFA. Kopplingen avslöjades för ett antal år sedan när Rose City Antifa in­filtrerades av en journalist från Project Veritas. Enligt Veritas ska paret slutligen ha flytt USA till Sverige efter brottsmisstankar för att undgå den amerikanska rättvi­san. De bor nu i en stad i södra Sverige.

Kopplingarna mellan just svenska AFA och amerikan­ska Antifa går dock bortom att bara ha startat rörelsen där. Även idag är kopplingarna omfattande. Svenska ETC, en tidning där många vänsterextrema jobbar, skrev senast den 24 september en hyllningsartikel till Antifa där man intervjuade en svensk AFA- och Antifa-”aktivist” under det tagna namnet ”Brenda”. Hon har enligt egen utsago 15 års erfarenhet av organiserat våldsanvändan­de och oroas nu över Donald Trump och dennes planer på att myndigheterna ska sluta gulla med terrorgruppen.

ETC har även direkta kopplingar till den amerikan­ska Antifa-rörelsen. Annie Hellquist, som hoppar mel­lan olika vänstermedier och är anställd som journalist på ETC, har även arbetat för Antifas propagandacentral Red Deer Collective. Hon har också skrivit flera artiklar genom åren där hon legitimerar våld som politisk metod och kritiserar hätskt vänsteraktivister som inte tycker att våld är rätt metod.

Idag har Antifa en omfattande verksamhet som spri­der sig över stora delar av USA, med framträdande ex­empel i städer som Portland, Philadelphia, Chicago, Baltimore, Los Angeles, San Fransisco och New York. Ef­tersom organisationerna inte har medlemskap i traditio­nell mening är antalet aktiva eller understödjande svåra att konkretisera. Man samlar återkommande hundratals medlemmar i olika städer och har sannolikt åtskilliga tusentals, potentiellt tiotusentals individer kopplade till sig över USA som helhet. Enligt den allmänt erkända in­ternationella organisationen Counter Extremism Project har de större lokala nätverken åtskilliga tiotusentals föl­jare på sociala medier. New York Antifa hade till exempel år 2022 mer än 70 000 följare på X. Antifa Philadelphia hade 20 000 vid samma tidpunkt.

Ändå är det många inom den amerikanska extrem­vänstern som tycker att den form av terrorverksamhet man redan genomför – det vill säga ideologiskt motive­rad verksamhet ämnad att med våld stoppa, skrämma och skada sina politiska fiender – inte är tillräckligt.

Mördar motståndare och begår terrordåd

Att vänsterextrema grupper och individer tar till vapen och mördar sina motståndare eller de som de anser är politiska fiender är ett fenomen som, precis som i Euro­pa, länge har tystats ned i massmedierna. Mellan åren 1994 och 2020 kopplades till exempel Antifa direkt till 22 mord i USA, men få av dessa har fått någon uppmärk­samhet i massmedier. Vidare kopplingar till olika mili­ser, andra vänsterextrema grupper och individer skulle öka den siffran många gånger om. Men vänsterextremis­terna granskas inte enligt samma mönster som ”höger­extremister” av vare sig myndigheter eller massmedier, något som först nu, efter presidentordern, kan komma att ändras. Det är likväl värt att titta på några exempel som visar vad Antifa de facto innebär för hotbild.

I juli 2019 genomförde Antifa-medlemmen William Van Spronsen, 69, en medlem i vänstermilisen John Brown Gun Clubs underavdelning Pudget Sound Anar­chists, ett försök att beväpnad med ett semiautomatiskt vapen och brandbomber anfalla en av Immigration and Customs Enforcement (ICE) förvaringslokaler för illegala migranter i Tacoma, Washington. Han sköts ihjäl av po­lis under attacken, men händelsen fungerade likväl som ett sorts startskott på en radikalisering inom delar av de vänsterextrema nätverken.

Samma år genomförde den till Antifa kopplade Con­nor Betts, 24, ett massmord i Dayton Ohio, där han sköt ihjäl nio personer med ett automatvapen och skadade 27 andra. Massmordet stoppades av en polis som lyckades skjuta ihjäl Betts bara 30 sekunder från starten av at­tacken, som annars hade kunnat sluta med många fler offer. Man kunde visa att gärningsmannen hade ett om­fattande kontaktnät med och stöd av Antifa, och hyllade dessutom specifikt William Van Spronsen som han kallade för ”martyr”.

Dådet har sedermera helt ignorerats i massmedier, trots Nya Tiders granskning (se ”Massmedia rapporterar olika från masskjutningar” i eNyT nr. 32/2019), som vi­sar att man i stället valde att lägga allt fokus på en annan masskjutning som skedde samma dag, där gärningsman­nen Patrick Crusius, 21, enligt egen utsago agerade för att stoppa det han kallade ”invasionen av Texas av illegala invandrare”.

Ett år senare, efter veckor med BLM-kravaller, mör­dade Michael Reinoehl, 48, kallblodigt Aaron Danielson, 39, utanför ett parkeringsgarage i centrala Portland efter att Danielson pekades ut som ”nazist” – vilket visade sig vara helt felaktigt. Danielson sköts till döds bakifrån av Reinoehl med två skott och mordet firades på plats av Antifa, som jublade och ropade ”vi fick honom”, vilket även fångats på film. Reinohel, som själv erkände att han sköt Danielson, hävdade ”självförsvar” i en intervju med VICE trots att Reinoehl legat i bakhåll och sköt Danielson i ryggen.

Påståendet om ”självförsvar” måste ses i ljuset av att offret, enligt Reinoehl, var ”högerextremist”. Enligt Anti­fas logik ses det nämligen som ”självförsvar” att aktivt angripa politiska fiender, även när dessa inte utgör ett omedelbart hot. Reinoehl sköts själv ihjäl av poliser när de försökte gripa honom några dagar efter mordet, men hyllas än idag som en ”martyr” i Antifa-kretsar, inte minst i Portland.

Bland vänsterextrema våldsdåd kopplade till Antifa är det dock mordet på den konservativa debattören Charlie Kirk som sticker ut. Inte för att han mördades utan för att dådet fått omfattande uppmärksamhet massmedialt och politiskt med reaktioner som annars är ovanliga när det kommer till vänsterextrema våldsdåd.

Den misstänkte mördaren Tyler Robinson, 22, är en vänsterextremist som var kopplad till Antifa ideologiskt och genom olika kontaktnätet, då främst med ”Trantifa”, en nyare form av transsexuella grupperingar inom nät­verken där transsexualism och mental ohälsa är frekvent förekommande och inte ses som problem utan snarare som en tillgång.

Robinson växte upp i en traditionell och konservativ familj och hade enligt anhöriga radikaliserats i vänster­extrema ideologier under universitetstiden. Han hade även inlett ett sexuellt förhållande med en transsexu­ell biologisk man som han bodde ihop med. Han hade i meddelanden till sin partner efter mordet på Kirk erkänt att motivet var att stoppa det han såg som ”transfobiskt högerextremt hat”.