Tommie Linds föräldrar, Linnéa och Mikael, har svårt att förstå att deras son är borta. I köket står en stor bild på Tommie och bredvid ramen står en vas med blommor i. Blommorna kommer från en arbetsplats som Tommie gjorde sin praktik på. De hade läst om det brutala mordet i media.
På väggen hänger det en grön tavla med snirklig text. Tavlan är målad av Tommie i mellanstadiet, berättar mamman. Det är en tecknad bild på honom själv och hans hund Maggie, med texten:
Favoritplatsen är trollskogen. Jag tar med min kära kund Maggie dit. Det speciella är tystnaden. Jag kan andas frisk luft, jag kan känna lycka och lugn. När jag lämnar platsen känner jag genast en längtan tillbaka.
– Han var väldigt varm som människa och brydde sig väldigt mycket om sina vänner och familj. Förra nyårsafton skulle han iväg och fira med sina kompisar, men vid halv tolv på natten ringde han och ville bli hämtad för att han ville vara med familjen under tolvslaget. Vem åker från en nyårsfest som tonåring?
Tommie var Linnéas och Mikaels första barn. De träffades för tjugo år sedan och ett år senare kom Tommie. De var övertygade om att det skulle bli en flicka och hade bara valt ut flicknamn, berättar de. Ett år efter Tommies födsel föddes hans lillasyster. Den knappa åldersskillnaden gjorde att de ”nästan växte upp som tvillingar”.
Mikael säger att Tommie hade stora framtidsplaner, både privat och yrkesmässigt:
– Han var intresserad av kustbevakningen och ville skydda Sveriges gränser.
Mamman säger att Tommie ville ut på vattnet och jobba med båtar. Han ville se sig om i världen och pratade om att skaffa en lägenhet som bara var hans. Han skämtade ibland att han kände sig gammal eftersom en del vänner skaffade barn. ”Så barn var definitivt på kartan”.
Tommie växte upp nära naturen och älskade djur, enligt föräldrarna. När han ville ha sinnesro gick han ut till skogen eller till ett vattendrag i närheten.
– Vi har en liten bäck och Tommie trivdes i naturen och med sin hund, som han hade under större delen av sitt liv. Hans syster betydde allt för honom … och Tommie betydde allt för vår dotter. Han var väldigt beskyddande, lillasyster rörde man inte, berättar Mikael.
Rättegången mot Tommies mördare var mentalt påfrestande för föräldrarna. Abubaker förstod inte att han hade gjort något fel. Under rättegången sade han att både Tommie och våldtäktsoffret ”förtjänade det”.
– Det fanns ingen ånger över huvud taget, konstaterar Linnéa.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
