Romantiken som epok brukar beskrivas som en känslostormande reaktion mot upplysningen och den fanatiska förnuftstro som fick sitt våldsammaste uttryck i franska revolutionen. Inte sällan var man religiöst svärmande med öppenhet mot mysticism och intryck från främmande kulturkretsar. Romantikerna ville vara subjektivt grundade i känslan av att vara människa både i gott och ont. I den senare meningen har den romantiska känslan varit närvarande både före och efter den traditionellt uppfattade romantiska epoken på 1800-talet. Särskilt roligt är att kuratorerna funnit att den romantiska känslan lever och frodas också idag i trots mot nihilistisk dekonstruktion, konceptkonst och perverterat sexualiserad modernism.
Det här är konst man kan förstå och drabbas av.
Den klassiskt romantiska epoken är givetvis väl representerad med verk av Caspar David Friedrich (tysk 1774–1840). Carl Friedrich Lessing (tysk 1808–1880) anses som stilbildande för Düsseldorfskolan med nordiska konstnärer som Christian Dahl (norsk 1788–1857), Knud Baade (norsk 1808–1879) och givetvis svensken Marcus Larsson (svensk 1825–1864).
I Sverige på 1970-talet och framåt arbetar Ola Billgren (1940–2001) Peter Tillberg (1946–2016) och John E. Franzén (1942–2022) med en slags fotorealism som förmedlar koncentrerad medveten närvaro i till synes triviala miljöer.
I samma tid gör Roj Friberg (1934–2016) blyertsteckningar med förfallande arkitektur som postapokalyptiska mardrömmar.
Samhällsengagemang förknippar man kanske inte spontant med romantikens sökande efter den sublima närvaron, men det hedrar kuratorerna att öppna för att konstnärens fulla oförblommerade närvaro i lidandet och livets tragedi absolut hör till.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.