Norsk partiledare liknas vid Judas – fäller regeringen i november?

Under september och oktober har Knut Arild Hareide som är partiledare i Kristelig Folkeparti fört samtal med oppositionen och främst Arbeiderpartiet om samarbete, trots att hans parti utgör stödparti åt den borgliga regeringen. I slutet av september bestämde sig Hareide på eget bevåg för att gå steget ut, men sitt parti tillfrågar han först på en extrapartistämma den 2 november. Partiet och Stortingsgruppen på åtta ledamöter står helt delade i regeringsfrågan.

Samtidigt rasar ilskna debattörer över Hareides förräderi mot den borgliga regeringen. Inte minst inom hans eget parti KrF stiger motståndet mot honom och många i Norge börjar öppet likna Hareide vid Judas. KrF som efter ett katastrofval räddades över fyraprocentsspärren tack vare taktikröstande Høyreväljare, (KrF fick 4,2 procent i förra höstens val) har så här långt fortsatt att vara stödparti åt Erna Solbergs regering där Høyre, Fremskrittspartiet och sedan januari i år även det liberala mittenpartiet Venstre ingår. KrF ligger för tillfället över fyraprocentsspärren i vissa mätningar, medan Venstre fått betala priset för att ha gått in i regeringen med ett klart tapp i opinionen. Venstre stod förra valperioden utanför regeringen och hade rollen som stödparti, men efter förhandlingarna i vintras blev de en del av regeringen, medan KrF inte ville deltaga utan istället förblev stödparti. Men nu har KrF-ledaren alltså ändrat sig.

Gav ut en bok med värdegrundsformuleringar

En del debattörer menar att Hareide är från vettet som söker samarbete med dem som mest rabiat bekämpat KrF:s politik. Den kristna värdegrund och den traditionella familjepolitik som KrF står för, skiljer sig radikalt från den värdegrund som Ap, Socialistisk Venstre (SV), Miljøpartiet De Grønne (MDG) och Rødt står för. Men Knut Arild Hareide försvarar sig med att hans löfte till väljarna var att inte gå in i en regering tillsammans med FrP. Dessutom gav han ut en bok under september ”Det som betyr noe”, där han uttrycker sig uppskattande om Arbeiderpartiet: ”ansvaret samhället har för de svagaste förenar våra två partier”. På ett annat ställe i boken tar han avstånd från borgligheten: ”Individualismen vi finner i liberalismen på högersidan i norsk politik, bekymrar mig. Den gör envar till sin egen lyckas smed. Det leder till att fler står ensamma”. Boken slog ner som en bomb för många i partiet, dock inte riktigt för vice partiledaren Kjell Ingolf Ropstad som till media sagt att han hört Hareides resonemang under en tid och börjat ana vart han var på väg, han varnade till och med Hareide för konsekvenser av att gå för långt med sina nya idéer.

I slutet av september skall statsministern ha fått kännedom om budskapet i boken och ringde upp Hareide, men hon skulle då inte fått helt klart för sig att vägvalet var slutgiltigt, utan tog fasta på att Hareide vägde sina ord och att han var osäker på hur han skulle gå fram på sitt partis årsstämma som nu står för dörren. KrF:s vice ordförande Kjell Ingolf Ropstad var först inte heller han helt säker på vilket råd Hareide tänkte ge inför partistämman, men Ropstad själv hade redan under våren flaggat för Hareide om sin egen inställning, han anser att man inte skall överge regeringssamarbetet utan tvärtom bör KrF fördjupa det borgliga samarbetet.

KrF-ledaren Knut Arild Hareide har dock suttit i regering förr. Mellan 1998 och 2003 hann han med att vara först politisk rådgivare inom kyrko- utbildnings- och forskningsdepartementet, sedan statssekreterare på finansdepartementet och till sist biträdande statsråd i miljödepartementet. Att åter få del i regeringsmakten intresserar honom trots att partiet är väldigt litet. Den 28 september talade han om för partiledningen eller ”landsstyret” att han avser att ta in partiet i en regering och att det bästa alternativet är tillsammans med Senterpartiet och Arbeiderpartiet. Att han sökt samarbete vänsterut skapade genast starka reaktioner i partiet och det kallades in till ett extraordinärt landsmöte. De två vice partiledarna Kjell Ingolf Ropstad och Olaug Bollestad, ställer sig emot Hareides vision och uttalar att de hellre vill in i den befintliga borgliga regeringen med Høyre, Venstre och Fremskrittspartiet.