Men vem är det som skapar dessa myter? Varför tror vi på det så lätt? Och vad får det för konsekvenser? Den här artikeln fördjupar sig i legendernas mysterier, från Dracula till Edward Snowden, från Cleopatra till Hollywood
Legender och andra narrativ
Vad är en legend? Roland Barthes definierar det i Mythologies (1957) som ett bestående narrativ, laddat med känslor, som trumfar fakta och förkroppsligar värderingar eller rädslor. Till skillnad från propaganda, som tjänar en uttalad ideologi (till exempel nazistiska affischer), eller falska nyheter, som är tillfälliga och illvilliga (exempelvis rykten om en person), syftar en legend till att vara långlivad och att vara fängslande. ”Falsk identitet” illustrerar denna princip: fiktionen, som är förankrad i den franska underrättelsetjänsten DGSE:s verklighet, skapar en trovärdig legend som en blandning av sanning och påhitt. Så hur kommer en legend till?
Varför skapa en legend?
Legender föds inte av en slump. De är strategiska verktyg som formas av specifika avsikter – att inspirera, kontrollera, dölja eller generera vinster. Att förstå dessa mål innebär att ta det första steget för att avkoda de narrativ som omger oss.
Att skapa en tidlös ikon
En legend förvandlar en individ till en universell symbol. 1938, medan Amerika höll på att kvävas under den stora depressionen, skapade Jerry Siegel och Joe Shuster Stålmannen, en oövervinnerlig utomjording som räddar Metropolis. Som historikern Bradford Wright förklarar är Stålmannen inte bara en serietidningshjälte: han är en legend, en ledstjärna av hopp i en tid av arbetslöshet och förtvivlan. Hans röda cape, hans ”S”, blev ikoner som etsade sig fast i människors sinnen i serier, filmer och serier.
Kleopatra, drottning av Egypten (69–30 f.Kr.), följde samma väg. Hennes affärer med Caesar och Marcus Antonius, dokumenterade av Plutarchos, var verkliga, men romarna förvandlade henne till en dödlig förförerska för att rättfärdiga sin erövring av Egypten. Shakespeare, och sedan filmen Cleopatra (1963) med Elizabeth Taylor, förstärkte denna myt och gjorde henne till en legend om kärlek och dekadens, långt ifrån den polyglotta strateg som egyptologen Joyce Tyldesley beskriver.
Mobilisering av massorna
Legender förenar människor och kanaliserar känslor. 1776 mytologiserades George Washington i det nyligen självständiga USA. Den kända anekdoten om körsbärsträdet – ”Jag kan inte ljuga” – är visserligen tvivelaktig, men den har lärts ut för att förkroppsliga ärlighet, som historikern Joseph Ellis visar. Detta narrativ svetsade samman en gryende nation kring gemensamma värderingar.
På den andliga sidan blev den helige Franciskus av Assisi en legend för att han främjade kristen ödmjukhet och stärkte kyrkans auktoritet. I dag är Greta Thunberg, uppbackad av systemmediekampanjer, en klimatikon, även om hennes senaste eskapader närmast placerar henne som Palestinaaktivist. Legenden om henne – en tonårsflicka som trotsar de mäktiga – har mobiliserat miljontals människor, även om hennes budskap är splittrande, enligt sociologen Rebecca Solnit.
Att dölja sanningen
Vissa legender döljer obekväma sanningar. I Sovjetunionen framställdes Lenin som en revolutionär gud, och hans utrensningar och misstag suddades ut genom statyer, dikter och skolböcker. I affärslivet är Apples geniale grundare Steve Jobs mytologiserad som en ensam visionär, men han använde auktoritära metoder mot sina medarbetare, vilket Walter Isaacsons biografi om honom avslöjar. Denna mörkläggning sträcker sig till moderna teknikföretag. Facebook, som bytt namn till Meta, marknadsför en legend om ”global uppkoppling” via reklamkampanjer, maskering av dataskandaler (Cambridge Analytica) och plattformens negativa påverkan på psykisk hälsa, enligt Frances Haugens undersökningar. Denna strategi, som kallas ”whitewashing”, liknar de spiontäckmantlar som Bruno Fuligni beskriver: en partiell sanning förstärks för att dölja gråzonerna.
Inom spionage, som Fuligni förklarar i ”Le Bureau des légendes décrypté”, döljer en legend den verkliga identiteten på en agent. Ett låtsasliv – falska diplom, fiktiva vänner – skyddar uppdraget, något som beskrivs i serien med stort drama.
Sammanhang som främjar legender
Legender frodas i kriser. Den stora depressionen födde Stålmannen, en imaginär frälsare. Hundraårskriget gjorde Jeanne d’Arc till en gudomlig hjältinna. Perioden efter den 11 september, som präglades av rädslan för terrorism, inspirerade ”Falsk identitet”, vars realism syftar till att förklara spionage. Antropologen John D. Niles påpekar att samhällen i kris – krig, revolutioner, digitala omvälvningar – letar efter narrativ för att tolka kaos. Idag skapar polariseringen på X och framväxten av deepfakes en grogrund för nya legender.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
