Lars Vilks: ”Min uppgift är att belysa hur det ser ut i samhället”

Vårt samtal tar sitt avstamp i den senaste tidens koranbränningar, utförda av det danska partiet Stram kurs och dess partiledare Rasmus Paludan, och de reaktioner dessa har fått. Lars Vilks kommenterar:

– Det som är mest intressant är ju att det blir en diskussion kring var gränserna för yttrandefriheten går. Det har vi också sett genom att det har blivit en väldig massa debattartiklar. Och det är ganska klart att idén med yttrandefriheten handlar ju om att vi inte får tillgripa våld. De som är för yttrandefriheten får då principiellt ge Paludan sitt stöd.

Han förtydligar:

– Så vitt vi kan se har han inte överträtt någon lag. Det är viktigt att man principiellt stöder det. Sedan är det en annan sak vad det politiska värdet är av det han håller på med. Det kan man diskutera på ett annat sätt. Det ena betyder liksom inte att man går med på det andra.

NyT: I debatten framförs nu krav på att man ska förbjuda just brännande av en koran, vilket kan ses som ett första steg mot rena blasfemilagar. Hur ser du på det?

– Jag tror inte att någon vill gå in för en blasfemilag, utan man kommer försöka klara det på annat sätt. Och där har man ju den här gummiparagrafen ”hets mot folkgrupp”. Det är det man försöker tänja på. Problemet är att separera var gränsen går mellan religionskritik och hets mot folkgrupp.
Lars fortsätter om gränsdragningsproblematiken:

– Det kan ju vara så att man kan placera en koranbränning i en kontext som skulle kunna innebära hets mot folkgrupp, att man gör uttalanden som direkt riktar sig till individer och annat. Men så länge det inte sker får man hålla isär sakerna. En blasfemilag kommer man nog aldrig att få igenom i Sverige. Man kommer hitta på något annat. Det moraliska fördömandet är en annan historia. Man vill inte att en sådan här koranbränning ska få förekomma överhuvudtaget, av ideologiska skäl: ”Vi tycker inte om det här, vi tycker inte om budskapet”.