Hotet mot dollarn som världsvaluta växer när Trump hotar med strafftullar mot BRICS-länderna

Den stora frågan, som ännu hänger i luften, är om BRICS-ländernas sammanhållning kan utvecklas till en kraft som förmår att dela världsekonomin i två delar. Den amerikanska dollarn är fortfarande den självklara växlingsvalutan i större delen av världshandeln och därmed en garant för de allra flesta länders förmåga att värdera varor och tjänster på ett någorlunda enhetligt sätt. Eftersom det är en situation som arbetats in i världsmedvetandet sedan Bretton Woods-systemet med fasta växelkurser gentemot dollarn etablerades 1945. Efter kollapsen i början av 1970-talet blev ändå dollarn kvar som växlingsvaluta, om än med flytande växelkurser, eftersom det inte fanns någon annan lösning på plats.

Alla de stora globala samverkansorganen, till exempel IMF, OECD, Världsbanken och BIS och de regelverk som utvecklats för att hantera världshandeln och de globala finansiella systemen, har sin utgångspunkt i att dollarn är den överordnade valuta som används för att möjliggöra och förenkla internationella transaktioner. Hela policynätverket i den globala finansvärlden utgår därför fortfarande från dollarn och det skulle vara en gigantisk apparat att försöka ändra på detta.

BRICS vill fasa ut dollarn – men det går långsamt

För att ens rubba denna situation krävs det en mycket omfattande motkraft, som måste kunna visa att man kan stå på egna ben och dessutom har kraft att utmana dollarn som växlingsvaluta. BRICS-länderna står idag för cirka 35 procent av världsekonomin och närmare hälften av världens befolkning. En fråga som varit en drivande faktor för utvecklingen av BRICS har varit just dollarns dominans på valutamarknaden och den makt över världsekonomin som det ger USA.

En av BRICS-ländernas viktigaste policyfrågor går ut på att successivt öka andelen av sina inbördes handelstransaktioner som hanteras på annat sätt än genom den amerikanska dollarn. Så här långt har man kommit en god bit på vägen i att använda sina lokala valutor, då främst ryska rubel, kinesiska renminbi och indiska rupies. Denna, och andra policyfrågor inom BRICS, har Nya Tider skrivit om i flera artiklar de senaste åren, senast i NyT nr.19/2024. Trots att arbete pågått sedan organisationen bildades 2009 har man dock inte kommit särskilt långt med ambitionen att styra över all sin handel till lokala valutor. Vissa uppskattningar har gjorts som visar att man avslutar cirka 25 procent av sin mellanstatliga handel på det sättet. Det är alltså ännu en lång väg kvar innan man kan säga att man kunnat bli kvitt dollarn.

En viktig fråga i detta är att de övergripande regelverk som styr världshandeln och det internationella ekonomiska samarbetet byggts upp kring de internationella institutionerna, såsom IMF, OECD, Världsbanken och inte minst WTO. BRICS-länderna har, vilket manifesterades under det senaste BRICS-toppmötet i Kazan i Ryssland den 22–24 oktober i år, satsat hårt på att förändra förutsättningarna för dessa samverkansorgan, så att man öppnar upp för en utveckling som inte favoriserar dollarn som världsvaluta. Man är med andra ord ute efter att skapa en flerdimensionell ekonomisk bas för världshandeln, vilket oftast brukar beskrivas som en multipolär världsordning.

Denna strategi skulle kunna innebära en principiell återgång till något som kan liknas vid den situation som rådde innan Bretton Woodssystemet trädde i kraft 1945, men med ambitionen att upprätthålla den regionala stabiliteten i valutahanteringen. Samtidigt vill ingen att världshandeln skall haverera – de flesta är trots allt beroende av att handelsvägar upprätthålls, i olika grad. Bakgrunden till den situation vi nu ser, är att USA och de flesta övriga länderna i västvärlden flyttat en mycket stor del av sin industriproduktion till länder i främst Asien, där Kina kommit att bli något som karaktäriseras som ”världens fabrik”.

Trump sätter ord på den fara som Väst upplever

Samtidigt har de finansiella marknaderna givits ett allt större inflytande över ekonomierna, och skuldutvecklingen har blivit en allt viktigare motor för den ekonomiska utvecklingen. Det har inneburit att den reala ekonomin tappat i betydelse gentemot den finansiella, vilket i sin tur lett till att risken för finansiella krascher i Väst ökat. Ett högaktuellt exempel på det är de snabba prisökningar som vi sett, inte minst i Sverige, de senaste åren. Den privata skulduppbyggnaden med extremt utdragna amorteringsplaner är ett annat viktigt exempel på en farlig risk som byggts upp under de senaste decennierna.

Överföringen av produktion från Väst till exempelvis Kina har också inneburit en omfattande kompetens- och kapitalöverföring i samma riktning. Idag ser vi flera teknikområden där Kina, Japan och Korea ligger långt före Väst. Det handlar inte minst om det man brukar karaktärisera som ”grön teknik”. Kina har också, i allt snabbare takt, köpt upp hela eller delar av strategiska industrier i Väst, inte minst framstående bilteknikföretag och högteknologiska elektronikföretag. Volvo är bara ett exempel i mängden.

Den snabbt expanderade handeln har med andra ord lett till en reell maktförskjutning över produktionsresurserna i världen och det är en viktig grund för den utveckling vi nu ser ta fart, mot en bi- eller multipolär finansiell världsordning. Det är också mot denna bakgrund som man behöver se och bedöma kraften i de motreaktioner som håller på att utvecklas i Väst och som i huvudsak, än så länge, har kommit upp till ytan i USA genom Donald Trumps utspel om att höja importtullar med det uttalade syftet att trigga i gång en återindustrialisering av den amerikanska marknaden. Hela situationen är naturligtvis bra mycket mera komplex än så, men om man vill förenkla för att se de stora dragen, kan det vara en fungerande bild att använda.

En förutsättning för att BRICS-länderna alls kunnat föra ett trovärdigt resonemang kring att utmana dollarn som världsvaluta är att de i tillräckligt hög grad lyckats stärka sin ekonomiska ställning, vilket har skett med hjälp av de trender som antyds ovan under det senaste halvseklet.

Därför har man också börjat kunna föra diskussioner inom BRICS om att skapa en egen gemensam växlingsvaluta, även om det ännu inte har lanserats någon sådan. I PR-syfte har man dock tryckt upp en symbolisk BRICS-sedel för något år sedan. Att man agerar tämligen kraftfullt för att kunna skapa en egen BRICS-funktion som hanterar valutaväxlingen utan dollarn är dock uppenbart. Med Kina, Ryssland, Indien och Brasilien som bas har man en kraftfull och växande grund för att bygga en sådan plattform. Det är dessutom uppenbart att många länder i såväl Asien som Afrika och Latinamerika har ett starkt intresse av att fjärma sig från USA:s och västeuropeiska länders inflytande, som till stor del bygger på dollarns ställning som världsvaluta. Det har bland annat manifesterats i att minst ett trettiotal länder i dessa områden tydligt har markerat att man vill bli en del av BRICS-sfären. Vid toppmötet i Kazan manifesterades den utvidgning av BRICS som beslutades vid 2023 års toppmöte i Sydafrika, där sex nya länder inbjöds till fullt medlemskap. Se artikel i NyT nr.33/2023.

Av de inbjudna länderna backade Argentina och Saudiarabien ur. Argentina bytte fot efter det att Javier Milei valts till president, med en libertariansk ideologi och ett tydligt närmande till USA på agendan. För saudiernas del kan man dra slutsatser av olika händelser som kan kopplas till ekonomiska och militärtekniska påtryckningar från USA att inte ansluta. Detta var en tydlig motgång för BRICS, men å andra sidan har flera andra länder tillkommit i kön för att ansluta. Vid toppmötet i Kazan etablerades också en ny kandidatstatus, som man benämner ”BRICS partner”. Hela 13 länder anslöt till denna, däribland Natolandet Turkiet.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att BRICS utvecklar sina förutsättningar för att kunna bli den motkraft till USA som krävs för att på allvar kunna – om inte ersätta dollarn – så åtminstone ställa krav på substantiella förändringar av villkoren för den internationella handeln.