Nyligen åkte vänsterinfluensern Smilla Jalaskoski på att betala 20 000 kronor till en kvinna aktiv i Alternativ för Sverige, Henrik Johansson från ”Inte rasist, men …” har fått lätta på plånboken, den 23 maj fick Researchgruppens Mattias Wåg lomma iväg till domstolen och snart måste även Centerpolitikern Anton Sauer göra samma sak.
De förtalade, som alla kallats nazister, har inte väntat på polisens hjälp utan stämt själva. Så länge man yrkar mindre än 25 000 kronor i skadestånd är det riskfritt, eftersom det då blir ett småmål där parterna står för sina egna rättegångskostnader. Det finns med andra ord ingen anledning att låta vänsterns personangrepp passera.
De många stämningarna beror bland annat på den nystartade Förtalsombudsmannen som upplyser om detta och ibland även hjälper folk att göra stämningsansökningar (se NyT v. 17/2023).
Föreningen har väckt ramaskri bland vänstertyckare. Sydsvenskan skriver den 9 maj om en ”ny taktik från högerextrema krafter” för att ”tysta” kritiker. Expo, som levt på att kalla folk nazister sedan 90-talet, twittrade den 5 april att Förtalsombudsmannen vill ”misskreditera, tysta och störa”. Man känner sig alltså misskrediterade av att inte längre få misskreditera ifred.
Men det borde inte komma som en överraskning för någon att det faktiskt inte är en grundlagsskyddad mänsklig rättighet att få springa runt och kalla folk nazister. Folk har rätt att själva definiera vilken ideologi de tillhör. Vänstertyckarna om några borde förstå det, som menar att andra inte ens har rätt att säga vad någon har för kön. Det är skrattretande att samma vänsteretablissemang som hyllar Näthatsgranskaren, Juridikfronten och liknande organisationer som sponsrats i flera år för att just anmäla invandringskritiker, tjuter över att rättsväsendet ”vapeniseras” när domstolar nu också börjar pröva vad vänstertyckare sprider.
Men det mest avslöjade är klagoropen om att man därmed skulle bli tystade.
För även om det vore en högerextrem taktik (och inte bara att folk faktiskt inte vill bli förtalade) kvarstår frågan hur den taktiken skulle kunna tysta någon. Är det inte bara för vänstern att säga sina argument men låta bli nazist-epitetet?
De behöver inte vara tysta, de får prata hur mycket de vill. Problemet verkar snarare handla om att utan ”nazist” har vänstern inget att säga. Verkligheten, statistiken, utredningarna och all annan hårdfakta har redan smulat sönder alla deras flumargument och teoretiska förklaringar. Pizza-argumentet slutade funka när folk insåg att det inte var två miljoner italienare vi importerat. Med krig i Europa, där männen strider medan kvinnor och barn flyr, har konstrasten till horderna av arabiska män som ”flytt” bara blivit alltför uppenbar. Ovanpå det har Brottsförebyggande rådet ställt det bortom alla tvivel hur omfattande brottslighet invandringen för med sig, och ingen orkar ens längre låtsas som att invandringen inte tär på välfärden.
Det går inte längre att försvara massinvandringen med vare sig känslomässig eller förnuftig retorik. Det går heller inte längre, efter 50 år av invandring, att bortförklara konsekvenserna med dålig integration.
Det går helt enkelt inte att blunda för faktumet att mångkultur var en dålig idé. Det enda vänstern kan göra nu är att få folk att hålla käften om detta uppenbara faktum. Peka och säga att kritikern är en nazist och därför inte ska få höras, att folk därför inte ska lyssna och att alla gör bäst i att vakta sina tungor om de inte själva vill få nazist-epitetet klistrat på sig.
Att tysta med epitet är det enda vänstern har kvar. När de inte ens kan göra det längre känner de sig därför ironiskt nog tystade.
