Döderhultarns verkliga namn var Axel Petersson (1868–1925) och han levde hela sitt liv i Oskarshamn. Konstnärsnamnet Döderhultarn fick han efter grannsocknen till Oskarshamn, Döderhult, där han var född.
Hans mor tycks ha insett hans talang och satte honom i lära hos ornamentsbildskaparen Edward Källström (far till konstnären Arvid Källström). Till att börja med framträdde Axel på Oskarshamns torg med en fylld korg och sålde sina snidade figurer, ofta till det pris som gjorde att han kom att kallas ”Tolvskillingen”.
Många lokala berättelser säger att oskarshamnsborna av förbarmande köpte av honom för detta ringa belopp. De lät sina barn leka med figurerna tills de gick sönder för att sedan slänga dem i vedspisen.
Så småningom kom en del att ångra sig bittert.
Träsnidaren Tolvskillingen var under större delen av sitt liv endast känd i Oskarshamn med omnejd. Men efter fyllda 40 år hände något.
Redaktören för skämttidningen ”Söndags-Nisse”, Hasse Zetterström, fick en träskulptur föreställande en mager häst i gåva av en vän och fick höra om talangen bakom verket. Hasse Z bestämde sig för att köpa in så mycket han kunde av den dittills okände träskulptören.
Det blev flera fulla lådor av Döderhultarns verk. Hasse Z har själv berättat om den förbluffande förvåning som han drabbades av när han fick se skulpturer som ”Begravningen” och ”Bröllopet”.
”Vi ställde upp pjäserna, ordnade dem rätt efter anvisning, och då vi slutligen togo alltsammans i betraktande fattades vi av en förvåning som satt i ett par dagar. Där bodde en ensam, tydligen mycket ensam, man nere i Småland och gjorde sådana ting och kastade dem ifrån sig, och ingen tog upp pärlorna.”
Hasse Z såg till att Döderhultarns verk presenterades i samband med en utställning av svenska karikatyrtecknares verk som tidningen anordnade i Hultbergs konsthandel i Stockholm i januari 1909. Döderhultarn gavs en hedersplats och konstkritiker imponerades av hans gestalter.
Albert Engström var en av dem.
Det blev Döderhultarns genombrott som konstnär. Beställningar började strömma in och hans nyskapande och drastiskt realistiska verk köptes av privatpersoner, konstsamlare och museer.
Döderhultarn bjöds snart in att ställa ut både i Sverige och utomlands. Internationell berömmelse fick han genom en utställning på Humoristernas Salong i Paris 1910 och vidare genom utställningar i Köpenhamn, Brighton, Rom och Turin 1911, sedan i New York 1913, samt i San Francisco och Chicago 1915. Hans skulpturer reste runt i världen, men själv lämnade han sällan fosterlandet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
