Under och efter andra världskriget behövde Sverige arbetskraft och välkomnade alla i arbetsför ålder att bemanna de lediga platserna, främst i skogs och metallindustrin. Visumkravet avskaffades för de flesta västeuropeiska länder, till exempel Tyskland, Italien, Spanien med flera, för att underlätta rekryteringen av arbetskraft. Men arbetare hämtades inte bara från väst, utan senare även från östra delen av Europa, först från Ungern 1956 efter den mycket våldsamma och blodiga Sovjetiska invasionen av landet då tiotusentals ungrare var tvungna att fly från sina hem. Många av dem hamnade i Sverige efter att representanter från svenska invandrarverket valde ut de mest välutbildade, arbetsföra ungrare från uppsamlingslägren i väst, vilka efter sin ankomst till Sverige kunde sättas i arbete nästan omedelbart.
Samma sak upprepade sig några år senare då Sovjetiska styrkor invaderade även Tjeckoslovakien efter ett utbrett folkligt missnöje med den kommunistiska förtryckarregimen, som även av vår dåvarande statsminister Olof Palme benämndes med de träffande orden: ”diktaturens kreatur”.
Tusentals tjecker och slovaker flydde, och många av dem kom till Sverige. Det hörde till ovanligheten ifall någon eller några av dessa flyktingar två månader efter sin ankomst inte hade något arbete.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
