BRICS står för Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika och är en samarbetsorganisation för dessa länder, vilka är några av världens största tillväxtekonomier. Medlemsländernas totala handelsomsättning har nästan fördubblats under de senaste fem åren. De står för 30 procent av världens totala bruttonationalprodukt, BNP, baserat på köpkraftsparitet (PPP). Bara handeln länderna emellan står för 17 procent av all världshandel. Varje år är tillväxten inom BRICS större än hela Italiens BNP, som är världens nionde största ekonomi.
Dessa länder tillhör också några av de största nationerna på jorden avseende naturresurser, landmassa och befolkningsmängd med sammanlagt över tre miljarder människor, nästan 42 procent av världens befolkning, inom sina gränser.
Sedan skapandet av BRIC 2009 och upptagandet av Sydafrika 2010, då organisationen också bytte namn till BRICS, har man arbetat med ambitionen att skapa en ekonomisk och delvis politisk motvikt mot Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och andra västdominerade ekonomisk-politiska internationella organisationer.
Fem stora allt starkare och en liten allt svagare
Sydafrika är betydligt mindre i samtliga dessa avseenden, men har stora naturtillgångar och var vid anslutningen till BRICS Afrikas största ekonomi. I år har Nigeria gått om den tidigare apartheidstaten, delvis beroende på ett nytt sätt att beräkna sin BNP. Oavsett, så har Sydafrika tappat mycket av sin tillväxt de senaste åren och i den aspekten passerats av flera andra länder på den afrikanska kontinenten. Ett av skälen till detta är den allt värre diskrimineringen mot landets vita, som i sin mest extrema form tar sig uttryck i terror och mord riktade mot vita farmare. Då jordbruket är en viktig del av landets ekonomi, resulterar denna diskriminering i att tillväxten hämmas när vita sydafrikanska investerare och även farmare i allt större utsträckning söker sig till bland annat just Nigeria.
Under det femte BRICS-toppmötet i sydafrikanska Durban i mars 2013 enades medlemsländerna om att skapa en egen global finansinstitution, en utvecklingsbank. Efter toppmötet meddelade BRICS-länderna att de planerade att slutföra förberedelserna för den nya utvecklingsbanken under 2014. Diskussioner om finansiering, styre och huvudkontorets geografiska placering försenade dock arbetet något.
En del analytiker har menat att detta påvisar sprickor inom BRICS och de som av olika skäl kritiserar organisationen har då gärna speciellt framhållit Kina och Indiens olösta gränstvister och de spänningar det bygger in i samarbetet. Sydafrikas allt svagare ekonomi och utbredd korruption i flera av medlemsländerna är andra svaga punkter som framhållits av dessa kritiker.
Anhängarna har istället pekat på hur organisationen verkligen hjälper olika utvecklingsländer, till skillnad från till exempel IMF som man menar förslavar dessa länder under växande skuldbördor och krav på politiska reformer.
Skälet till att BRICS väcker starka reaktioner återfinns i dess potential att rubba USA:s och dollarns ledande roll i världen. Det finns frispråkiga ekonomer som kallar den en anti-dollarallians och menar att benämningen är fullt rimlig, då BRICS de facto metodiskt och långsiktigt arbetar för att eliminera den amerikanska dollarn som världens reservvaluta.
Toppmötet 2014
Vid det sjätte BRICS-mötet, som ägde rum 14-16 juli, träffades statscheferna för de fem medlemsländerna i Fortaleza, Brasilien. Värden, landets president Dilma Rousseff, sade bland annat att länderna som utgör BRICS ”är bland de största i världen och kan inte nöja sig i mitten av 2000-talet med någon form av beroende”, vilket både kan ses som en indikation på målsättningen med toppmötet och en signal till främst USA.
Under mötet skrev man till slut på det dokument som ligger till grund för den nya globala utvecklingsbanken och en valutafond som vardera tillförs 100 miljarder dollar. I medlemsländerna kommer BRICS Utvecklingsbank att ersätta Världsbanken och BRICS Valutafond att ersätta IMF, samt konkurrera med nämnda västdominerade institutioner utanför BRICS-länderna, främst då i utvecklingsländer. I praktiken innebär det att större infrastruktur- och utvecklingsprojekt i huvudsakligen medlemsländerna kan finansieras av BRICS Utvecklingsbank, som alla fem länderna har lika stor bestämmanderätt i. Detta till skillnad mot IMF, där bruttonationalprodukten avgör de 187 medlemsländernas inflytande.
Sveriges röststyrka i IMF är cirka 1 procent, att jämföra med USA:s på nästan 17 procent. 2012 lånade svenska Riksbanken ut 100 miljarder kronor till Europas krisländer via IMF till enbart 0,1 procents ränta, något regeringen Reinfeldt fick mycket kritik för. Fredrik Reinfeldt kallade lånet för en bra affär för Sverige, något som föranledde Sverigedemokraterna att KU-anmäla statsministern. IMF lånade sedan ut dessa pengar till bland annat Grekland, som fick betala 3,0 procent i ränta – alltså 30 gånger högre än IMF:s inlåningsränta på de svenska skattemiljarderna.
Bara början
BRICS-bankens högkvarter kommer att placeras i Shanghai och man öppnar upp för fler medlemmar. Argentina, Mexiko och Indonesien är några länder som har nämnts.
Skapandet av utvecklingsbanken har inte bara en stor ekonomisk betydelse, utan också politisk, eftersom medlemsländerna genom banken kan främja sina intressen globalt.
”Det är ett politiskt drag som påvisar den starkare ställning dessa länder, vars åsikter ofta ignoreras av deras mer industrialiserade amerikanska och europeiska kollegor, nu fått. Ju starkare denna union och dess ställning på världsarenan blir, desto lättare blir det för dess medlemmar att skydda sina egna intressen”, påpekar Natalya Samoilova, forskningschef på investmentbolaget Golden Hills Kapital.
Vad det i praktiken innebär är en mer multipolär värld, något som kommer att gynna alla utom de krafter i väst som i dag globalt sett har ett stort ekonomiskt och därmed politiskt övertag.
Ryssland har också föreslagit att länderna skapar en energiallians som kommer att innehålla en bränslereserv samt en institution för gemensam energipolitik. Rysslands president Vladimir Putin berättade att ”vi föreslår inrättandet av en Energy Association i BRICS. Under detta ’paraply’, kan en Fuel Reserve Bank och ett BRICS Energy Policy Institute inrättas”.
Putins pådrivande engagemang bakom och inflytande i BRICS ska inte underskattas. Han har genom BRICS i själva verket skapat världens största marknad, något större än var för sig både USA och EU, som dessa nu endast får tillgång till på BRICS villkor.
Med tanke på västs mediala och politiska etablissemangs alltmer högljudda krav på att Putin och Ryssland ska isoleras, så inställer sig en relevant fråga: Vilka är det som långsamt men säkert försvagas ekonomiskt, medialt, politiskt, militärt – och därmed gradvis förlorar inflytande i världen? Är det ett moraliskt och ekonomiskt sönderfallande väst eller övriga världen som nu börjar samarbeta på allvar? Svaret blir extra tydligt när man betänker att motsatsen till inflytande är isolering.