Kan litteratur förmedla politiska åsikter? Plakatmässig politisk litteratur av lägre halt, så kallad tendenslitteratur, har vi blott alltför mycket av. Men det finns också litteratur som på ett djupare sätt kan gestalta en åskådning. Jag har i Nya Tider framhävt Per Daniel Amadeus Atterboms Lycksalighetens ö (NyT v.24/2022) och Giuseppe Tomasi di Lampedusas Leoparden (NyT v.52/2022) som konservativa verk.
Men finns det direkt invandringskritiska verk, romaner som har massinvandringen som sitt ämne och som samtidigt kan sägas hålla litterär kvalitet? Ja, några exempel går nog i alla fall att frambringa. Michel Houellebecq skrev år 2015 den mångtydiga boken Underkastelse, om ett muslimskt maktövertagande i Frankrike (NyT v.35/2016).
Den som jag anser tydligast och bäst beskriver massinvandringen som fenomen i litterär form är dock Jean Raspail i boken Le Camp des saints (”De heligas läger”, 1973). Tyvärr har ännu ingen svensk översättare vågat sig på den politiskt inkorrekta boken och Raspails blommiga språk är inte särskilt lättsmält i original, men den engelska översättningen, The Camp of the Saints, finns bara en googling bort i PDF.
Raspail (1925–2020) började sin karriär med att företa expeditioner till och skildra urfolk i Syd- och Nordamerika som höll på att utrotas. Han var aldrig en helt okontroversiell författare och han gav redan tidigt uttryck för sin traditionella katolicism. Det var emellertid när han med publicerandet av De heligas läger vände blicken mot det egna folket och varnade, för att européerna på samma sätt som de amerikanska ursprungsbefolkningarna kunde möta ett existentiellt hot, som han väckte verkligt uppseende. Raspail menade själv sent i livet att boken numera skulle var opublicerbar, efter de yttrandefrihetsinskränkningar som företagits efter att boken kom ut. Den sålde i stora upplagor och fortsätter att säljas och läsas. Raspail själv kan också sägas ha blivit en förhållandevis framgångsrik författare. Även om han fick motta mycket offentlig kritik tilldelades han också flera prestigefyllda priser för sina senare böcker och var vid ett tillfälle nära att väljas in i Franska akademien.
Titeln syftar på ett bekant ställe i Uppenbarelseboken (20:6–9, 1917 års översättning):
”Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse. Han skall då gå ut för att förvilla de folk som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de äro till antalet såsom sanden i havet. Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger.”
På samma sätt kommer ett oräkneligt antal människor från främmande land och översvämmar Västerlandet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
