S-ledaren Magdalena Anderssons jultal var ett praktexempel på historieförfalskning med en lång rad av tillrättalagda tolkningar av de senaste årtiondenas politiska händelseförlopp. Massinvandringen, brottsligheten, den misslyckade integrationen, parallellsamhällenas uppkomst och tillväxt, allt skylldes på andra partier. Hur kommer de undan med lögner som enkelt kan vederläggas genom objektiv dokumentation? Socialdemokraterna och Magdalena Andersson använder vänsterns och kommunisternas gamla beprövade taktik i debatterna, att ljuga och upprepa lögnen tills den kommer att uppfattas som sanning, åtminstone av de tilltänkta målgrupperna. Argumenteringen till stöd för taktiken är alltigenom emotionell. Man vädjar till åhörarnas och läsarnas medkänsla med grupper i samhället som far illa på grund av hot och hat från illasinnade ”högerextremister”. Men för att lokalisera antisemitismen behöver Socialdemokraterna till att börja med ta itu med sina egna ungdomsorganisationer och den antisemitism som importerats från Mellanöstern. Men det gör de inte, av rädsla för att förlora potentiella väljare.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
