Äntligen hade fortsättningen på den länge emotsedda storfilmen Avatar: Eld och aska, del 3 premiär, vilken hade skjutits upp med ett år. Jag behövde inte bli besviken på denna förunderliga skapelse.
Denna gång kunde mästerregissören James Cameron överträffa sig själv och regissera ett verk som innehåller djupare filosofi än tidigare.
Han är självlärd regissör, autodidakt, och behärskar klippning på ett filigrant och intuitivt sätt.
Det är en andlig film, vilket även upphovsmannen betonade på en presskonferens under premiären. Men de flesta i publiken har helt missat de andliga tankegångarna i dessa filmer. De har trott att det handlade om actionunderhållning.
Den yttre världen återspeglas i oss precis lika mycket som vi personligen begriper innebörden av ett komplicerat figurativt system.
Den buddhistiska visdomsboken Dhammapada förklarar varför många av oss inte kan uppfatta det som är viktigt:
”De som anser det oväsentliga väsentligt och det väsentliga oväsentligt, de når inte fram till det väsentliga, uppfyllda av falska idéer som de är.”
I denna mycket värdefulla film försöker den globala ondskan dölja sitt demoniska väsen på olika sätt, precis som i verkligheten. Man rättfärdigar sin lömskhet med påståenden att utvecklingen på Tellus har hamnat mycket snett och att mänskligheten önskar flytta sin civilisation över till en annan himlakropp. I detta verk handlar det om åren 2154–2170. Och då är alla metoder tillåtna, också imperialistisk rovdrift. På månen Pandora agerar det militariserade gruvbolaget RDA (Resources Development Administration, på svenska Resursutvecklingsadministrationen) för att överta denna himlakropp och dess värdefulla mineraler, särskilt unobtanium.
I augusti 2154 anländer Jake Sully, en förlamad före detta marinsoldat från jorden, efter en sex år lång resa. Han hade rekryterats till Avatar-programmet för att fjärrstyra en blå na’vi-kropp. Han infiltrerar humanoiderna, men kommer att älska deras kultur och väljer att slåss för dem mot skurkbolaget RDA. Jake leder dem senare i kampen mot inkräktarna, och har på så sätt blivit en alltmer respekterad och permanent del av na’vi-folket, då hans medvetande överförts till sin avatar (sin nya kropp). Han är nu humanoid. På så sätt har han förvandlats från militär till frihetskämpe.
En kamp på liv och död för folkets överlevnad och framför allt för deras frihet bryter ut, då annars total förslavning efter decimeringen av de så kallade ”primitiva varelserna” skulle ha ägt rum, precis som på vår egen planet med kraftigt decimerade och många förslavade samt utrotade folk.
Naturligtvis bekymrar en sådan innehållsrik figurativ film dagens globalister, som är lika hjärtlösa och ondskefulla fiender till mänskligheten.
Även om Avatar-filmerna blev kända för sin visuella fasad och sin tekniska innovation, förblir de filosofiska och andliga pärlorna i denna vision ofta ouppmärksammade och ouppskattade på grund av okunnighet. Andlighet har varit den rikedom i denna serie, som är den mest missförstådda aspekten.
Den vanliga personen, som inte har den andliga mognaden och inte kan tänka självständigt, saknar förmågan att upptäcka de mest värdefulla detaljerna och uppskattar därmed inte figurationerna i den visuella berättelsen som framträder i dessa filmer. Folk som har anslutit sig till sin egen andliga värld förmår uppskatta det komplicerade filmspråket. Andra har inte ens insett att berättelsen i alla delarna är ett utpräglat antivåldsverk. Upphovsmannen har framhävt detta figurativt. De flesta kan inte tyda en enda figuration.
Inspelningskostnaderna uppgick till 400 miljoner dollar. I början av januari 2026 hade verket redan inbringat 1 miljard dollar. Och framgången fortsätter, trots att pressen hävdar motsatsen.
Esoteriska inslag som scener med gudomen Eywa, gick för ytliga tittare helt förlorade. Paranormala fenomen presenterades på ett sätt som uppmuntrar till självanalys för att nå en djupare insikt. Man kan inte förvänta sig att en person ska nå en sådan insikt om denna går in i upplevelsen med ett sinne som redan är fullt av västerländska ytliga kunskapsteorier.
Skådespelerskan Sigourney Weaver har berömt Camerons perfektionism och inriktning på detaljer.
– Han vill verkligen att vi ska riskera liv och lem för en tagning och han har inget emot att riskera sitt eget, har hon sagt.
Avatar är ett begrepp inom hinduismen som på sanskrit betyder ”nedstigning”. Det betecknar det materiella framträdandet eller inkarnationen av en mäktig gudom eller ande på jorden. I hinduisk mytologi hade gudomen Vishnu tio avatarer, inklusive Rama, Krishna och Kalki. Varje avatar av Vishnu symboliserar en aspekt av gudomligheten och moralisk ordning.
Även Buddha ses ibland som en avatar. Naturligtvis har de kristna övertagit idén om en gudomlig eller andlig varelse som tar mänsklig form och den finns även i andra kulturer, inklusive trosuppfattningar.
Ibland används begreppet avatar i en metaforisk betydelse för att hänvisa till ett förkroppsligande eller personifiering av ett koncept.
Cameron har använt termen för en genetiskt konstruerad kropp som styrs via en mental länk av en mänsklig operatör, utformad för att underlätta interaktionen med invånarna i en främmande humanoidvärld. Humanoiderna har fyra fingrar på en hand och fyra tår på en fot, medan avatarerna har genomgått en genetisk mutation med fem fingrar och tår som följd för att passa sina mänskliga operatörer bättre.
Andligheten i verket utgörs av naturen som ett holistiskt levande väsen och att individen gör de rätta handlingarna för allas bästa – att agera utan egen girighet som föredöme för andra. Det finns alltid hopp i all hopplöshet som råder.
När del 3 börjar, ser vi familjen Sully fortfarande sörja den äldsta sonen Neteyam. Föräldrarna Jake (Sam Worthington) och Neytiri (Zoë Saldaña) bestämmer sig för att jordlingen Spider (Jack Champion) som länge levt i symbios med na’vi-folket och blivit en del av familjen måste tillbaka till himlafolket, det vill säga jordborna. Deras yngste son Lo’ak (Britain Dalton) protesterar, eftersom Spider under tiden blivit hans bästa vän.
Det handlar om vänskap, som inte alls kan tolkas som ”jag till dig, du till mig” eller som någon kompisrelation. Nej, det handlar om att vara en trogen själsfrände som alltid ställer upp när nöden visar sig och är beredd att offra sig, samt att hysa varma känslor för att hålla sina vänskapliga relationer stabila. Det sägs att i nöden prövas vännen, då en sann och äkta vän visar sin lojalitet genom att ge stöd och hjälp, och genom sitt handlande betonar vikten av osjälviskt och pålitligt bistånd i svåra tider, under sjukdom eller trångmål.
Också fader-son-relationen behandlas, där överste Miles Quaritch och Spider har ett förstört umgänge på grund av stora skillnader i deras andliga nivåer. Quaritch är en recom (recombinant) avatar och Jake Sullys nemesis (ärkefiende). Samtidigt är Spider Jakes styvson.
Berättelsen om krig och fred utvecklas till en visuell betraktelse över slaveri och frihet. Detta verk fortsätter att guida oss till godhet och kärlek. Kärlek är egentligen en del av godheten. Genom hela serien hörs hälsningen: ”Jag ser dig!” Som i djupare mening betyder: ”Jag älskar dig!”
Vi klarar oss inte ensamma, vi behöver andras hjälp. Vi har ju inte kommit till den fysiska världen för att sätta käppar i hjulet för våra medmänniskor – vi utvecklas alla genom att hjälpa varandra.
Nästan alla svenska ”yrkeskritiker” visar sin bottenlösa okunnighet och kulturella efterblivenhet genom nonsenspåståendet att Cameron upprepar sig meningslöst gång på gång. De saknar inlevelseförmåga.
De har aldrig hört talas om att både inom musiken och den filosofiska litteraturen, särskilt poesin, används ledmotiv som konstnärligt redskap.
Ett ledmotiv är en återkommande musikalisk fras som är förknippad med en viss person, plats eller idé. Detta betyder bokstavligen ”ledande motiv” eller ”vägledande motiv”. Användningen av korta, återkommande motiv i orkestermusik kan spåras tillbaka till början av 1600-talet, såsom L’Orfeo av Claudio Monteverdi. Den första användningen av ordet ”ledmotiv” i tryck var av musikforskaren Friedrich Wilhelm Jähns, när han beskrev Carl Maria Webers verk 1871.
Naturligtvis förekommer ledmotiv i romaner; det är återkommande element (en fras, en bild, ett föremål eller en situation) som bär en metaforisk betydelse och bidrar till romanens teman, personer och stämning, precis som musikaliska ledmotiv i en opera eller symfoni, men i skriftlig form, och dessa hjälper läsaren att känna igen och tolka berättelsens underliggande budskap.
Och definitivt förekommer ledmotiv i poetisk-filosofiska filmer, såsom Andrej Tarkovskijs Solaris, Spegeln och Stalker. För Cameron skulle det ha varit omöjligt att fortsätta sin psykofysiska monolog, som påbörjades i första delen, om några ledmotiv som binder ihop hans verk inte funnits. Ledmotiv är nödvändigt i alla filosofiskt djupa filmer. Det kallas även för återkommande figuration.
Ett ledmotiv hjälper upphovsmannen att skapa en koppling till tidigare händelser.
Klassiska ämnen från antiken och medeltiden: girighet, krig, åtrå, svartsjuka, hat, hämnd och ond bråd död mixat med alltmer fördjupade relationer, gränsöverskridande kärlek, vemodig saknad och allt intensivare vänskap toppat med ett lyckligt slut, och hjältedåd som kronan på verket är således en händelsekedja med ledmotiv, som avlönade ”kritiker” inte känner till men upplever vara tjatig. Det är att likna vid en omusikalisk slölyssnande utbildad dummerjöns som bedömer ett storartat symfoniskt mästerverk som på alla punkter uppnår ett ideal – det gyllene snittet. Lågkulturens fanbärare känner sig hotade när även populärkulturen plötsligt tar sig ton. Här med ett ädelt budskap i ett klanderfritt filmiskt format som satt nya gränser för vad som är möjligt att skapa, både i fantasins värld och tekniskt.
Cameron är så genialisk att han precis som Tarkovskij behärskar både poetiska och plastiska figurationer. Därmed är han en stor konstnär, som på sitt speciella sätt berättar och påvisar moraliska, andliga och samhälleliga problem av yttersta vikt. Till exempel utgörs plastiska figurationer i filmen av svävande berg.
Samtidigt är hans verk förunderligt vackert. Han hyllar därmed skönhet, som i dagens konst nästan gått förlorat, vilket medfört att möjligheten att skapa figurationer också försvunnit. Figurationer genom kontraster eller jämförelser av det goda och det onda, det vackra och det fula, det visa och det dumma et cetera skapas ju när Cameron ställer dessa fenomen mot eller bredvid varandra. Han formar därmed sin visuella berättelse djupare och mer tankeväckande.
I Camerons filmvärld är naturen besjälad. Detta hänvisar till Pythagoras filosofi, hylozoiken, som lär att all materia i någon form är levande eller besitter liv (från grekiskan hyle, ”materia”, och zoë, ”liv”). Samtidigt betonar upphovsmannen att livet fortsätter i andra former och annorlunda världar.
I estnisk gammal tro var det gudomen Taara som hyllades i heliga lundar, i vår skandinaviska del av Norden tillbads Njärd, så vi har också varit mycket närmare naturen och insett att det är ett mycket levande och medvetet väsen. Modern vetenskap har blottlagt mängder av komplicerade och häpnadsväckande samband och beroendeförhållanden som i mycket liknar det som James Cameron bjuder på i sitt Avatar-epos.
De forna heliga lundarna ackumulerade enorma energier, precis så som det ser ut hos na’vi-folket som bor på den frodiga och bioluminiscenta månen Pandora (vilket betyder allbegåvad), som kretsar kring gasjätten Polyphemus i Alfa Centauri-systemet, där de lever i symbios med himlakroppens natur. Bioluminescent betyder att en levande organism producerar och avger sitt eget ljus genom en kemisk reaktion, där energi omvandlas till ljus, vilket på vår jord ses hos djurplankton (mareld), eldflugor och vissa svampar och fiskar. Fenomenet används för kommunikation, försvar, att hitta föda eller attrahera partners, och är en form av naturlig kemiluminiscens.
Filmens huvudperson Jake Sully fortsätter att bo i havsmiljöer hos Metkayina-klanen med sin familj i del 3. När han i början bodde hos Omatikaya-klanen innan han flydde undan människorna, samlades humanoiderna under viktiga händelser vid Själarnas Träd, där de hade kontakt med gudomen Eywa, vars uppgift är att bevara balansen mellan humanoider, djur och allt växtliv. Hennes främsta verktyg är myceliet, naturens kommunikation, svampens rotsystem, ett fluorescerande nätverk av tunna hyfer, som klart och tydligt syntes i filmen och styr över liv och död.
Det är som på jorden, där mykorrhizan (svamproten) bibehåller en livsviktig symbiotisk relation mellan växters rötter och svampar så att båda parter gynnas: svampen får kolhydrater från växten (fotosyntes), och växten får hjälp att ta upp vatten och antibiotika mot parasiter samt näringsämnen, särskilt fosfor, från marken via svampens fina hyfer (svamptrådar) som förstorar rotsystemets yta väsentligt. Mykorrhiza är samarbetet mellan en svamps hyfer (mycel) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra. Denna svamprot ökar växtens motståndskraft mot torka, sjukdomar och skadedjur.
I Avatar ser man svamparnas lysande nätverk, där naturen är sammanlänkad. Det vidsträckta, kommunikativa underjordiska nätverket fungerar som naturens eget internet, kopplar samman svampar med träd och växter för att utbyta näring och information samt utgör den medvetna evolutionen.
James Cameron blev vegan 2012. Han uppgav att det har förbättrat hans hälsa. Senare har regissören använt veganska värderingar i sina filmer och serverat vegansk mat på inspelningsplatser.
RDA återkommer till Pandora i del 3 för att gripa Jake Sully för förräderi. Trots att jordborna tvingades bort från denna himlakropp i slutet av del 1 och försöken till återkolonisering krossats i del 2, inleds slutstriden. De skyr inte några medel i sin hänsynslöshet för att roffa åt sig Pandoras tillgångar i syfte att skjuta upp mänsklighetens egenförvållade undergång. Människorna börjar nu konspirera med fiendens fiende för att ha en större möjlighet att uppnå en slutgiltig seger.
I del 3 återkommer människor återigen till Pandora med förnyade krafter. De utforskar och försöker exploatera månen för dess värdefulla mineraler, vilket på nytt leder till konflikter med na’vi, trots att jordborna tvingades bort från denna himlakropp i slutet av del 1. Det var nu dags att använda ytterligare beprövade och effektiva metoder för att kunna roffa åt sig det man önskar sig äga.
Ingen har kunnat iscensätta actionscenerna med samma virtuositet och logistiska detaljer som Cameron. Det mirakulösa är att inte ett ögonblick av det känns iscensatt.
Na’vi har lyckats tämja ikranerna, drakliknande flygande riddjur, som sedan blir en lojal behjälplig livslång följeslagare. I samband med Iknimaya, en mandoms- och värdighetsritual, bemästras besten genom att humanoiden bildar en neurokoppling till den. Den största toppredatorn är toruk (den store Leonopteryx), mest fruktad bland ödlefåglar, och svårast att underkuva. Jake lyckas med detta och blir därmed en Toruk Makto, en mäktig ledare som kan lösa tvister, förena klaner, besegra hot och återupprätta en tid av fred och harmoni. Toruk utnyttjas bara när en krissituation uppstår.
År 2014 upptäckte forskare i Kina en flygödla (pterosaurie) som tros ha levt för 120 miljoner år sedan. Den hade en unik käk-kam, precis som ikranerna i filmen, och gavs därför namnet Ikrandraco avatar (Ikran-drake från Avatar).
När RDA utmanar en Toruk Makto, utmanar de alla på Pandora, utom den förtappade och lättlurade öken-klanen.
För att förstärka verkligheten i filmen har Cameron till och med låtit skapa ett konstgjort språk, vilket gjordes av lingvisten dr Paul Frommer.
Spider hamnar i en nödsituation när den jordiska luften tar slut i hans andningsapparat – det var omöjligt att skaffa en ny. För att han inte ska kvävas till döds, eftersom han liksom alla människor inte kan andas på Pandora, gör Jakes styvdotter Kiri (Sigourney Weaver) allt för att den mänskliga ynglingen ska kunna komma in i Pandoras kommunikationssystem – och hon lyckas med det. Spider utvecklar en djup koppling till Pandoras ekosystem, särskilt svamptrådarnas nätverk, Eywas medvetande, vilket antyder att han blev integrerad med det och får sin unika koppling. Det visar att han är en del av detta biologiska internet, ett nyckelelement i Pandoras liv och kommunikation. Då blir han också kapabel att andas Pandoras luft.
Denna händelse blåser upp en ny konflikt, eftersom RDA naturligt nog vill komma åt Spiders biologiska förmåga att andas den giftiga luften på Pandora. Hos Jake Sully uppstår rädslan att om Spider undersöks, kommer kolonisatörerna att kunna andas fritt, vilket skulle medföra undergången för na’vi-civilisationen.
Fosterföräldrarna Jake och Neytiri bestämmer sig för att Spider, som tidigare till och med räddat Neytiri samt länge levt i symbios med na’vi-folket och blivit en del av familjen, måste dödas. En Toruk Makto måste tänka på allas bästa i första hand. Just när Jake ska sätta i gång med det dödliga värvet, frågar Spider om Jake älskar honom. Han svarar: ”Av hela mitt hjärta.” Här kunde endast de mest härdade i publiken hålla tillbaka sina tårar.
Sedan börjar kampen på liv och död. Jordborna är säkra på seger denna gång. Överste Quaritch, en recom-avatar med hela sitt medvetande i humanoidkroppen, lyckas vinna över Varang (Oona Chaplin) som är ledaren för den extremt brutala mangkwan-klanen, kallad askfolket, som bor i ett område som är förött av en vulkan. De lever i förnekelse av Eywa. Frimurarnas allseende öga har inte hamnat på hennes handflata av en slump, utan det är en ytterst viktig figuration kännetecknande ondskan. Egentligen en perverterad form av hälsningen: ”Jag ser dig!” De livnär sig likt parasiterande forntida karavanplundrare och attackerar köpmännen i Tlalim-klanen. Deras nomadiska luftsegelskepp plundras, oftast med få överlevande. Denna ökenklan liknar inducerade psykopater och Quaritch agerar manipulativt för att kolonisera Pandora. Askfolket hakar snabbt på efter att ha blivit lovade eldvapen. De hoppas på respekt och makt.
De lyckas gemensamt fängsla Jake, som omedelbart iklädes heltäckande klädsel i orange, och ska avrättas för förräderi dagen därpå. Han lyckas dock rymma tack vare intern hjälp av dr. Garvin och en liten modig overallsklädd vän – Spider. Ytterligare en figuration som hänvisar till Spiders förmåga att integrera sig.
Lo’ak (son till familjen Sully) övertalar de fredliga och intelligenta tulkunerna, valliknande djur, att göra en insats för att försvara na’vis civilisation, vilket betyder att deras roll blivit ytterst viktig i denna narrativa väv. Striderna utspelar sig i och under vatten, genom eld och aska.
Man räknade dock inte med furien Varang och hennes hantlangare, utrustade med kraftfulla eldvapen från överste Quaritch. De goda med pilbågar mot de onda med de mera effektiva vapnen vänder plötsligt utvecklingen, mot alla odds och till betraktarens förvåning. Ondskan går under i eld och lågor, vilket ger såväl titeln som slutet en figurativ innebörd.
I Sverige tycks ”kritikerna” avsky filmen utan att de förstått vad den handlar om. Det viktiga tycks vara att deras nålstick och sågningar lyckats tillfredsställa globalisterna. En sak är klar: globalister och deras hantlangare anser att filmen är farlig, eftersom den inte gynnar deras intressen. Den negativa kritiken tycks för dem vara mycket önskvärd. Andra som inte kan filmspråket, satte i gång och gissade vad som är verkets mening – och gissade fel. Eftersom denna produktion är andlig, uppstod det alltför många missuppfattningar. De utgick ifrån att de hade med en actionfilm att göra.
För mig är budskapet klart. Detta förstod även ganska många andra av publiken som spontant ville dela med sig av sin egen upplevelse. Andlighet och besjälad natur som vi sett på vita duken är dock okända begrepp för de flesta.
Här följer några exempel på löjeväckande ”analyser”. SVT:s Kristoffer Viita säger att filmen gav honom känslan av att ”skrolla AI-slask” och frågar sig om det inte räcker med Avatar-filmer nu. Han är så okunnig att han inte ens vet att AI inte har använts i denna film, att Cameron i princip är emot detta.
I GP skriver Hynek Pallas att han vill utkräva hämnd efter att ha ”suttit igenom 197 minuter fluorescerande new age-bilder och dialog knyckt ur kinesiska lyckokakor”. Hur kan man ens kritisera ett visuellt verk, när man inte kan filmspråket? Han vet ingenting om filmologi.
Den som visar sig vara dummast är Sebastian Lindvall på Dagens Nyheter som påstår att Avatar 3 ”är ett väldigt blått misslyckande”. Hans enda syfte tycks vara att folk inte ska gå på bio för att få en andlig upplevelse och vidga sin värld. Att så enkelt avfärda filmiskt konstverk är inte riktig kritik, det är dilettantism. De saknar således respekt för sitt eget yrke.
När filmen var slut, hördes applåder i den fullsatta salongen. Publiken var nöjd, trots att pressen skrev något annat.
Även denna gång upplevde jag katarsis, en emotionell klimax, tillsammans med en följeslagare. Avatar 3 är den bästa film jag någonsin sett och därmed är James Cameron den bästa regissören i världen i mina ögon.
