Arne Weinz: Jag förföljs systematiskt av polisen

Arne Weinz är inte den ende opinionsbildaren som utsatts för tra­kasserier från etablis­semangets sida, men han upplever att de blivit mer systematiska och omfat­tande sedan förra sommaren.

– När man ser det i backspegeln tar det ju ett tag att fatta att man kanske blir systematiskt förföljd. Lite tril­lade väl polletten ner när jag firade midsommar i Sandhamn i somras. Jag var ute i båt och plötsligt kom det tre båtar från Kustbevakningen från olika håll rakt mot mig. En stor båt med tre kustbevakare i, en gummi­båt med två och en vattenskoter med en kvinna. Det var som en militär at­tack, kändes väldigt kusligt faktiskt.

– Jag fick blåsa för kvinnan på vattenskotern och det var ju inga pro­blem trots att det var midsommarda­gen, förklarar Weinz och skrattar.

– Jag blåste grönt. Men då jag sakta puttrade iväg därifrån följde gummi­båten med två kustbevakare efter och stirrade argt mot oss. Till slut lade de till vid sidan av vår båt och en av dem hoppade ombord och bör­jade greppa tag i mig. ”Men jag blåste ju grönt precis!” Men det hade han tydligen inte fattat.

NyT: Hade de ingen kommunika­tion mellan sig?

– Tydligen inte. Det var ju en gan­ska anmärkningsvärd händelse, men jag kopplade inte det då till att det skulle finnas någon systematik i det hela. Några små saker hade ju hänt redan tidigare. Men sedan har det tilltagit, jag har blivit stoppad med bil flera gånger och även min fru blev stoppad och förhörd, mer eller mindre. ”Ny bil, hur har ni råd med den här?” Den typen av frågor. Hon har ju ingen hög inkomst och inte jag heller som pensionär, men jag har ju ett förflutet som framgångsrik fö­retagare i ganska stor skala och har inga problem att finansiera ett bil­köp.

– Ett par dagar senare blev vi stop­pade i tunneln under Sveavägen, och senare vid ytterligare två tillfäl­len bara under det senaste året. En gång utanför mitt eget hus, det var strax före jul. Då kom det en civilbil och började följa efter, det var väl vid elva, halv tolv på kvällen. Precis när jag kör in på min garageuppfart slår de på blåljusen. Det kan ju kän­nas störande, man har grannar och så vidare. Jag fick blåsa igen och det gick ju bra, men det tar liksom aldrig slut. Jag reser ganska mycket utomlands, kanske fem-sex gånger per år, och varje gång jag är på Arlanda kommer polisen till gaten och ska se pass och så.

NyT: Polisen? Inte tulltjänstemän?

– Nej, poliser. Ofta fyra poliser. Tydligen finns man i systemet och när man går igenom säkerhetskon­trollen plingar det väl till i deras per­sonsökare – ”här kommer en riktigt farlig person”. Jag måste väl ha bli­vit flaggad som någon terrorist eller storbrottsling eftersom de lägger så mycket tid och möda på mig. Varje gång jag går igenom tullen står det poliser och väntar, till och med när jag står vid bagagebandet kommer de och kollar och sedan när man ska gå genom tullen blir man intagen och de går igenom bagaget. Och det är alltså poliser, inte tullare. Jag syss­lar ju inte med olagligheter på något sätt, utan de trakasserar mig helt en­kelt. Uppenbarligen av politiska skäl.

NyT: Men varför just dig?

– Jag har ju varit aktiv i alternativa medier länge och frispråkig i debat­ten. Bland annat har jag riktat skarp kritik mot [dåvarande inrikes- och justitieminister, S] Morgan Johans­son och även skrivit en bokserie om ett kommande inbördeskrig i Sverige där det finns en karaktär som har rätt påtagliga likheter med honom. När vi hade bokmässan i Frösunda­vik, under den period då han var jus­titieminister, kom det dit två damer i långa kappor som var lite märkligt att ha på sig där inne. Den ena av dem kände jag igen som Morgan Jo­hanssons fru som arbetar på Säpo. Så det känns ju som om han skickat henne på mig.