Aktivklubb-domen och att ”utnyttja enskilda händelser”

Fyra ”vita män”, män med ”svensk bakgrund”, ”svenskt ursprung”, ”etniska svenskar”, dömdes den 18 november för flera brott i sam­band med en våldsturné genom Stockholmsnatten där de gett sig på offer ”med invandrarbakgrund”, med ”an­nan etnisk bakgrund”, med ”utländsk bak­grund” – ”icke-vita människor”, helt enkelt.

Det kan ingen ha missat därför att alla dessa formuleringar är hämtade från svenska massmedier nyligen. När gärningsmännen var vita svenskar blev ras, hudfärg, etnisk bakgrund plötsligt väldigt viktiga att betona.

När invandrare begått misshandel, rån, våldtäkt och mord på svenskar har det bru­kat heta att invandringskritiker ”utnyttjar enskilda händelser” för att driva sin agenda. Det har blivit väldigt, väldigt många sådana ”enskilda händelser” med tiden. Och faktum är naturligtvis att invandringskritikernas agenda – invandringsstopp och återvandring – hade förhindrat de flesta sådana brott.

Nu har däremot en om inte enskild, så åt­minstone väldigt sällsynt, händelse inträffat: Några svenskar har med berått mod miss­handlat två invandrare, samt stulit en keps och ett par hörlurar från en tredje, bara för att de var ”blattar”. Alltså precis som invand­rargäng gjort varenda helg sedan 1990-talet mot svenska ungdomar, bara för att de är ”svennar” – men omvänt, och då är det natur­ligtvis mycket, mycket – ojämförligt mycket – värre enligt systemmedierna.

Männen dömdes för misshandel med hat­brottsmotiv och fick därför skärpta straff, som landade i domar på omkring tre års fängelse var. Det är en straffskärp­ningsparagraf som aldrig någonsin har använts mot en invandrare som rånat, misshandlat eller våldtagit en svensk bara för att han eller hon är svensk.

Att ett stort antal personrån och misshandelsfall har rasistiska motiv riktade mot svenskar är det ingen se­riös människa som betvivlar. Ibland är det så tydligt som att gärningsmän­nen sagt att ”vi krigar mot svenskar­na” och att ”svenskarna ska /…/ pussa mina fötter” (se förra numret av NyT, s.28), ibland ”bara” genom att ”jävla svenne” uttalats vid brottet.

Efter gruppvåldtäkten i Rissne år 2000 tvingade nationalistiska aktivis­ter fram en liten och kortvarig dis­kussion kring ”svenskfientlighet” i systemmedia. Inte minst var jag själv bidragande till detta, då jag tog fram ett flygblad åt Sverigedemokraterna med information om händelsen till­sammans med fakta från de krimi­nologiböcker jag hade som kurslitte­ratur vid universitetet då. Jag minns speciellt formuleringen ”den ökning i kriminalitet som vi haft i Sverige sedan 1970-talet kan helt tillskrivas den invandrade delen av befolkning­en”. Ja, kriminologer vet mycket väl hur det ligger till med invandringen och det står i facklitteraturen, men de säger det inte högt. Flygbladet delade vi ut vid tunnelbanor och ut­anför tingsrätten, och senare följde vi upp med en affischkampanj på samma tema.

DN intervjuade några unga in­vandrare från Rissne som bland an­nat förklarade att ”det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej”. I själva do­men, som resulterade i löjeväckande straff, återfanns en upplysning som däremot aldrig togs upp av system­medierna, över huvud taget, någon­sin: ”att Hassan någon vecka innan händelsen i Rissne vid en skollektion omtalat att hans kompisar skulle våldta en svensk tjej och sagt sig tro att svenska flickor ville bli våldtag­na.”

Någon större debatt blev det inte. Varken då eller under de 25 år som gått sedan dess, under vilka svenskar snart sagt varenda vecka utsatts för våld på grund av sin härkomst.

Men nu är det annorlunda. I Aktu­ellt får Christer Mattsson, ”forskare om högerextremism”, breda ut sig i ett längre inslag. Förutom att hävda att vita människor inte kan förstå hur det känns att utsättas för våld på grund av sitt utseende (han har up­penbarligen inte frågat svenska ung­domar i valfri invandrartät förort om den saken) passar han också på att klumpa samman våldsbrottslingarna med hela den nationella rörelsen.

– Under de här hundra åren som vi haft den nationella rörelsen så har de haft sina olika sätt att organisera sig beroende på vad som varit möj­ligt och varit framgångsrikt för ögon­blicket, säger han.

”Under de här femtio åren som vi haft muslimer i Sverige så har de haft olika sätt att organisera sig på”, är av en händelse exakt den fras som du inte kommer att höra i svensk tv efter nästa muslimska terrordåd.

En sak du däremot kommer att få höra efter nästa muslimska ter­rordåd är en eller flera imamer som samtliga de stora medierna kommer att släpa fram för att pliktskyldigt för­döma våldet, bara så att tittarna och läsarna ska förstå att dådet egentli­gen har noll koppling till islam eller muslimsk invandring. Men märkligt nog är det exakt vad man inte gör nu.

Dan Eriksson, ordförande i intresseföreningen Det fria Sverige, har i minst två podcasts och minst en artikel uttryckligen varnat svenska ungdomar som intresserar sig för ”aktivklubbarna”, nationella styrke­träningsklubbar, att de riskerar att gå samma öde till mötes som skinn­skallerörelsen på 90-talet ifall de bör­jar ägna sig åt oprovocerat våld. Den kände influeraren och kroppsbygga­ren Marcus Follin och journalisten Christian Peterson har också skrivit förtjänstfullt om dessa urspårade ”nationella” män vars beteende inte bara är omoraliskt utan dessutom djupt kontraproduktivt.

”Jag är uppriktigt chockerad över den totala bristen på empati, själv­reflektion och konsekvenstänk hos dessa unga män. Det är svårt att av­göra om de överhuvudtaget har nå­got genuint politiskt engagemang”, skriver Peterson. ”Det plågar mig att se den här sortens irrationellt be­teende. Inte disciplinerat. Inte pro­duktivt. Inte intelligent. Inte ärbart”, sammanfattar Follin på sin hemsida. Et cetera.

Men ingen av dessa får uttala sig i tv.

Märkligt. Varför inte lyfta fram personer som respekteras av just den sorts ungdomar som dras till aktiv­klubbarna, och framhålla att dessa förebilder verkligen inte uppskat­tar oprovocerat våld mot invand­rare, utan tvärtom ser det som både omoraliskt och kontraproduktivt?